PC+ScreenR+iPad=hurra!

Trots att det var en födelsedagspresent i form av en iPad som satte fart på mitt flippade klassrum, trots att jag numera använder min iPad till en hel drös viktiga saker i skolarbetet - trots det är jag i grunden en PC-användare. Jag kan PP mycket bättre än Keynotes, och jag hanterar tastaturen på min tangentbord till datorn oändligt mycket snabbare och säkrare än iPadens pekbord (jo, jag vet, man kan köpa till tangentbord. Ska.).

Därför blev jag så glad när det snurrade till i huvudet i dag och jag insåg hur jag FÖRSTÅS kan använda de verktyg jag redan är bekant med på ett bättre sätt. Jag insåg också att ett av de problem jag brottas med, återbruk kontra nyinspelning faktiskt också får åtminstone en dellösning.

Kortversionen av vad det är jag kommit på att jag kan göra:

1. Jag kan göra mitt prat till textbilder, konstbilder eller vad det nu är för bilder (dvs sådant som inte är "filmning av mig framför kameran") i min PC som jag har bättre koll på än min iPad.

2. Jag spelar in min genomgång av PP:n med hjälp av ScreenR. I dag gjorde jag tre screencasts (inspelningar med ScreenR): en introbild med prat, en genomgång på 6-7 bilder med prat och en slutbild med prat. Sen sparar jag screencasten (plural? Hm.) som mp4-filer på min dator.

3. Jag mailar mp4-filerna till mig själv. Då kan jag få upp dem i mailen på min iPad, och sparar dem därifrån. Det geniala: när filmfiler sparas på iPad hamnar de automatiskt i "kamerarullen", dvs direkt tillgängliga för redigering i iMovie!

4. Jag spelar in mig själv när jag pratar så mycket som det behövs (två småsnuttar den här gången).

5. Jag redigerar alltihop i iMovie, och lägger sen upp filmen via ett enda klick på Youtube.

Och vad är det som är så bra med det här då?

1. Jag kan använda PP som jag redan kan (vilket sparar tid trots allt).

2. Jag kan utforma Screencasten så att det finns separata filmdelar (med tex genomgångar av etiska resonemangsmodeller) som kan användas om och om igen. Jag kan spara dem på min egen dator eller på en sticka eller liknande.

3. Jag kan - om jag inte vill använda förra årets film av något skäl, tex att jag vill anknyta till något aktuellt - lätt fixa en ny film genom att återanvända PPgenomgången (som jag har som mp4-fil) och lägga till en eller flera iPadfilmade nya sekvenser.

Mitt förstlingsverk med det här arbetssättet är inte vare sig det bästa jag gjort eller det bästa jag kommer att göra, men för den som vill få nån slags praktisk förståelse av det jag beskriver kan kanske en snabbtitt på hur det blev vara upplysande i alla fall. Och om inte man får ut NÅGOT annat får man ju se minst en starwarsbild av Kristina Alexandersson! Det är aldrig fel.

PP med berättarröst

Än så länge bara tre filmade genomgångar - men desto fler PP med berättarröst.

Jag vet att många fnyser åt PP, att det är ett uttjatat och tråkigt presentationsprogram och att man helst borde använda det så lite som möjligt. Jag håller inte med.

Jo, jag håller med om att det ÄR lite trist. Ibland. Men jag tycker att fördelarna med den tydliga struktur som krävs för att en PP ska funka överväger: den strukturen är många av mina elever glada för. Man kan jobba med bilder och text, och så lägger man till sin egen röst och förklarar, skapar sammanhang, förhoppningsvis något lite "personligare" och intressantare än enbart text.

Jag ska erkänna att PP har en annan fördel också: jag HAR en hel del klart som jag använt det senaste året. Att plötsligt se till att eleverna har genomgångarna att ta till sig hemma - det är ju att skaffa sig själv OHEMULT mycket jobb. Mer än en film i veckan hinner jag inte göra. Men att lägga på berättarröst på en PP går ganska fort. Att göra en går också ganska fort - det är ju något jag kan hyfsat bra (jämfört med iMovie i alla fall).