Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta i Stockholms IT-hantering. Eller bara stå som en rumpnisse vid sidan och lite småtoffligt utbrista i det klassiska "voffor gör di på dette viset?". De senaste två dagarna har jag så fort jag öppnat min mailbox drabbats av förtvivlan, förundran och hysteriska skrattkramper, de där som är en slags desperationens sista utväg.
Det viktiga i frågan, det som handlar om att ge uttryck för allt det som avtalet med Volvo IT har inneburit för lärare och elever i Stockholms stad, det har Björn Kindenberg uttryckt så otroligt väl (både till innehåll, språk och tonläge) att det inte finns någon som helst anledning att försöka skriva om det. Och Rektor Edward har bistått med ytterligare artilleri - och uppmuntran.
Det jag har haft i min mailbox har varit en slags förirrade efterdyningar av ett massmail som aldrig skickades, ett mail om att vi som arbetar inom Utbildningsförvaltningen nu har möjlighet att lämna in våra synpunkter på hur IT-situationen är "på golvet". Ja, eller hade, för de dryga två (tror jag det var?) veckor vi fick på oss att svara gick ut i går.
Men massmailet skickades alltså aldrig. Inte det från förvaltningen om att utvärderingen var på gång, och att man kunde lämna synpunkter. Informationen förmedlades i andra kanaler, nämligen Skolwebben och Fronter, som nyheter. Jag såg nyheten under några korta timmar (sen försvinner den från min sida), tänkte att "attans, det här är lätt att missa", och skickade en påminnelse på sändlistan inom skolan med texten från förvaltningen i ett mail. Två och en halv dag före utsatt deadline skickade jag (i egenskap av medlem i en fokusgrupp som på "eget bevåg", dvs utan att vara förvaltningsinitierad, försöker driva IT-frågor och utveckling i staden) också ett massmail till alla som arbetar i Utbildningsförvaltningen. Bara med texten från Fronter - som inte längre gick att hitta. Jag letade och letade och letade, och kom till slut på att jag ju hade den i det mail jag skickat till mina kollegor. Så jag hämtade texten där.
Man SKA INTE skicka massmail i onödan. Men när staden tycker att något är riktigt viktigt, som när vi ska se på filmer om att vi är en stad i världsklass, då använder staden massmailsfunktionen. Det är uppenbarligen en kanal man tillmäter viss genomslagskraft då. Och nog måste staden tycka att det ÄR otroligt viktigt att få in ett så brett underlag som möjligt om vad Utbildningsförvaltningens medarbetare har att säga om IT-situationen när man gör en undersökning om just det, och uppmanar alla som har en synpunkt att lämna den? Så då kanske man ska använda den kanalen i detta fall också? Om den har bra genomslagskraft?
Och jag kan säga att kanalen HAR genomslagskraft. Och att den genomslagskraften verkar skilja sig betydligt från informationskanalerna Skolwebben och Fronter. I min mailbox har legat förfrågningar från alla möjliga håll som alla låtit ungefär så här "Det här är ju jätteviktigt? Hur har jag kunnat missa det här mailet? (som ju alltså inte var något mail) Tack för att ni påminde, jag har en hel del att säga". De mailen har bara varit vänliga, och jag har tänkt att "jaja, mail ÄR en bättre kanal. Tänk om de som utvärderar IT tänkte på det?". Den mer illasinnade tanken "De tänkte nog just på det" har jag hållit ifrån mig.
Men här har också legat svar som inte skulle till mig egentligen, utan som skulle till utvärderaren. Det är lätt att läsa fel, och att rutinmässigt svara avsändaren etc, så det är inte konstigt. Jag har vidarebefordrat till rätt adress. Men jag har också sett innehållet. Och det har gjort mig sant förtvivlad. Förtvivlad över så många olika yrkeskategorier inom skolans värld som inte får vardagen att fungera på grund av otympliga och illa fungerande ITsituationer, förtvivlad över den uppgivenhet och ilska som lyser igenom texterna, förtvivlad över alla elever som inte får vad de skulle behöva - och särskilt de som har extra stora behov.
De desperata skratten har brutit ut över de svavelosande riktigt otrevliga utskällningar jag har fått över att ha mage att skicka ut en så viktig fråga på mail bara två dagar innan svaren ska in; skolledningar ska minsann få tag tag i detta missdåd och jag ska bli hudflådd och evigt olycklig på goda grunder. Jag förstår så väl de riktigt urartat förbannade mailen. Men det är ju inte mig de är arga på, inte egentligen. Inte som jag ser det i alla fall. Jag har ju visat på information som de "skulle ha sett" på annat håll, och som de inte har sett. För att utredarna valde en annan kanal.
"Voffor gör di på dette viset?" undrar jag, när underlaget för vad medarbetarna tycker kanske bara låg ett massmail bort. Några av de möjliga svaren är så obehagliga att jag sedan genast drar ner luvan för öronen och hoppas att jag inte kan läsa läpprörelser som säger "vi ville inte veta". För så KAN det väl ändå inte vara?
Visar inlägg med etikett trötthet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett trötthet. Visa alla inlägg
fredag 7 september 2012
tisdag 8 maj 2012
Ett brev till tjänstemän med IT-fokus
I dag har två miljöpartister skrivit om IT-utveckling för Stockholms stads skolor - och behovet av en konstruktiv nystart med pedagogiska utvecklingsmål i fokus. www.dagenssamhalle.se Debatt: Nytt IT-system sänker skolan
Det är bra. Att det skrivs och väcks tankar. Jag vet ju att Per Olsson, som är en av dem som skriver, har fått - och uppenbarligen läst - Malmös handlingsplan i ett liknande läge för tre år sedan, den som hänvisas till i texten. Jag vet ju också att alla andra av nämndens politiker fått samma information.
Jag vet dessutom att flera av dem som arbetar på stadens förvaltning med IT-frågor, de som en hjälpsam telefonist i växeln med utgångspunkt från sina listor kunde utröna hade med saken att göra, också har fått samma information. Jag skrev ett mail till dem den 3 april. Det borde vara officiella handlingar (diariefört). För typ sex veckor sedan.
Jag har inte fått något svar. Inte från en enda av de åtta tjänstemän (varav en helt enkelt är chefen för det hele) som fick mailet. Inte ett "tack för visat intresse", inte ett "vi arbetar med detta och har egna planer", inte ett "tack, men nej tack, det här är inget som sådana som du har med att göra". Ingenting. Och jag tror inte att mailet var vare sig osakligt, otydligt eller otrevligt. Döm själva?
Hej,
jag skriver till er angående ett förslag till konstruktivt arbete framåt vad gäller IT-utvecklingen i Stockholms stads skolor, ett förslag som också skickats till politikerna i nämnden med anledning av den diskussion som fördes på nämndmötet den 15 mars angående IT-kostnader och IT-utveckling i stadens skolor.
Ni är säkert väl medvetna om den starka kritik mot nuvarande IT-situation som finns bland stadens gymnasieskolor, både vad gäller kostnader och reella förutsättningar. Ungefär samma situation som Stockholm i dag befinner sig i förelåg i Malmö för drygt tre år sedan. Där tillsattes då, med den uttryckliga avsikten att skapa en IT-struktur som var både för staden kostnadseffektiv och utvecklingsinriktad, en arbetsgrupp bestående av tjänstemän från förvaltningen, politiker och skickliga och intresserade IT-pedagoger. Framgångarna i Malmö har inte låtit vänta på sig. Vi är många som gärna skulle se att Stockholm också utifrån sina unika förutsättningar skapade en sådan utvecklingsgrupp där befintliga problem på nytt genomlyses och en ny utvecklingsstrategi utformas. Jag bifogar det IT-utvecklingsdokument som skapats (och efterlevts) i Malmö stad, samt de kommentarer som rektor Edward Jensinger (ordförande för den utvecklingsgrupp som sedan skapades) bifogat för att dokumentet rätt ska förstås. Detta material har också skickats av Edward Jensinger direkt till nämndpolitikern Per Olsson (mp), det har givits till nämndpolitikern Linda Nordlund (fp) vid ett studiebesök hon gjorde på Östra Real i slutet av mars, och det har skickats till alla politiker i nämnden.
Det är min förhoppning att vi i Stockholm ska arbeta konstruktivt framåt för nya ITlösningar som leder till högre måluppfyllelse i skolan, och jag tror att det sätt Malmö arbetade på skulle kunna vara till stor inspiration och hjälp i arbetet framåt.
Jag ser fram mot att få respons från er på detta.
Med vänlig hälsning
Det är bra. Att det skrivs och väcks tankar. Jag vet ju att Per Olsson, som är en av dem som skriver, har fått - och uppenbarligen läst - Malmös handlingsplan i ett liknande läge för tre år sedan, den som hänvisas till i texten. Jag vet ju också att alla andra av nämndens politiker fått samma information.
Jag vet dessutom att flera av dem som arbetar på stadens förvaltning med IT-frågor, de som en hjälpsam telefonist i växeln med utgångspunkt från sina listor kunde utröna hade med saken att göra, också har fått samma information. Jag skrev ett mail till dem den 3 april. Det borde vara officiella handlingar (diariefört). För typ sex veckor sedan.
Jag har inte fått något svar. Inte från en enda av de åtta tjänstemän (varav en helt enkelt är chefen för det hele) som fick mailet. Inte ett "tack för visat intresse", inte ett "vi arbetar med detta och har egna planer", inte ett "tack, men nej tack, det här är inget som sådana som du har med att göra". Ingenting. Och jag tror inte att mailet var vare sig osakligt, otydligt eller otrevligt. Döm själva?
Hej,
jag skriver till er angående ett förslag till konstruktivt arbete framåt vad gäller IT-utvecklingen i Stockholms stads skolor, ett förslag som också skickats till politikerna i nämnden med anledning av den diskussion som fördes på nämndmötet den 15 mars angående IT-kostnader och IT-utveckling i stadens skolor.
Ni är säkert väl medvetna om den starka kritik mot nuvarande IT-situation som finns bland stadens gymnasieskolor, både vad gäller kostnader och reella förutsättningar. Ungefär samma situation som Stockholm i dag befinner sig i förelåg i Malmö för drygt tre år sedan. Där tillsattes då, med den uttryckliga avsikten att skapa en IT-struktur som var både för staden kostnadseffektiv och utvecklingsinriktad, en arbetsgrupp bestående av tjänstemän från förvaltningen, politiker och skickliga och intresserade IT-pedagoger. Framgångarna i Malmö har inte låtit vänta på sig. Vi är många som gärna skulle se att Stockholm också utifrån sina unika förutsättningar skapade en sådan utvecklingsgrupp där befintliga problem på nytt genomlyses och en ny utvecklingsstrategi utformas. Jag bifogar det IT-utvecklingsdokument som skapats (och efterlevts) i Malmö stad, samt de kommentarer som rektor Edward Jensinger (ordförande för den utvecklingsgrupp som sedan skapades) bifogat för att dokumentet rätt ska förstås. Detta material har också skickats av Edward Jensinger direkt till nämndpolitikern Per Olsson (mp), det har givits till nämndpolitikern Linda Nordlund (fp) vid ett studiebesök hon gjorde på Östra Real i slutet av mars, och det har skickats till alla politiker i nämnden.
Det är min förhoppning att vi i Stockholm ska arbeta konstruktivt framåt för nya ITlösningar som leder till högre måluppfyllelse i skolan, och jag tror att det sätt Malmö arbetade på skulle kunna vara till stor inspiration och hjälp i arbetet framåt.
Jag ser fram mot att få respons från er på detta.
Med vänlig hälsning
fredag 16 mars 2012
Stilla tanken står...
Jag har haft migrän, för tredje gången på tre veckor. Jag brukar få migrän ungefär varannan månad. Men nu avlöser det ena bistra anfallet det andra. Jag har svårt att koppla bort de senaste veckornas fullständiga inferno där besparingsarbete, IT-strul och ledningsoorganisation ska samsas med undervisning, bedömning och utveckling och tänker att detta är min kropps sätt att i samlad styrka säga att det här inte går längre. Något som vissa delar av kroppen (hjärnan och ryggen) sagt bra länge.
I går hade Stockholms stads utbildningsnämnd möte. På dagordningen stod en genomgång av stadens IT-satsning och konsekvenser för just utbildningsområdet. Nämndens vice ordförande (s) lämnade på mötet den 20 oktober in en skrivelse om att det måste göras en utredning om hur det egentligen står till, eftersom det cirkulerar illavarslande information om att allt inte står väl till, att stadens skolor inte har välfungerande IT och att de betalar rasande mycket för detta.
Den 20 oktober. Det är ett tag sedan. Typ nästan fem månader. Vill bara påpeka att om jag hade fått en fråga om något gällande min verksamhet i skolan hade jag inte kunnat vänta fem månader med att inkomma med ett svar.
Svaret från stadens utbildningsförvaltning är inget för hjärtsvaga. Eller migränbenägna. Där framgår att det inte finns någon fara på taket, att man ska göra en undersökning av hur det står till som avslutas i juni och till dess kan man gott vänta. Samt att "Genom GSIT har skolorna fått en standardiserad IT-miljö som lett till en jämn och likvärdig IT-miljö vilket har medfört att alla elever får möjlighet att utvecklas med hjälp av ett modernt IT-stöd".
En jämn och likvärdig IT-miljö där alla elever får möjlighet att utvecklas med hjälp av ett modernt IT-stöd. Utom just de 1100 eleverna på min skola?
Gårdagens utbildningsmöte hade enligt en av de deltagande politikerna en "lång diskussion" som ledde till att förvaltningen ska "ge ett nytt svar nästa möte". 19 april. Nästan på dagen ett halvår sedan frågan ställdes. Ett halvår av icke-IT för mina elever. Ett halvår av megakostnader för min skola.
Jag blir ganska trött och dimmig i huvudet av att ha migrän. Inte så klarsynt och klartänkt. Det kanske märks i det här inlägget, vad vet jag. Jag vet att en del skolor har hyfsad IT-situation. Jag vet att bra många inte har det. Jag vet ingen som har det så uselt som vi. Men jag vet de som har det inte så mycket bättre.Och jag undrar: har de som tänker kring stadens kommunala skolors IT-situation alltid ont i huvudet?
I går hade Stockholms stads utbildningsnämnd möte. På dagordningen stod en genomgång av stadens IT-satsning och konsekvenser för just utbildningsområdet. Nämndens vice ordförande (s) lämnade på mötet den 20 oktober in en skrivelse om att det måste göras en utredning om hur det egentligen står till, eftersom det cirkulerar illavarslande information om att allt inte står väl till, att stadens skolor inte har välfungerande IT och att de betalar rasande mycket för detta.
Den 20 oktober. Det är ett tag sedan. Typ nästan fem månader. Vill bara påpeka att om jag hade fått en fråga om något gällande min verksamhet i skolan hade jag inte kunnat vänta fem månader med att inkomma med ett svar.
Svaret från stadens utbildningsförvaltning är inget för hjärtsvaga. Eller migränbenägna. Där framgår att det inte finns någon fara på taket, att man ska göra en undersökning av hur det står till som avslutas i juni och till dess kan man gott vänta. Samt att "Genom GSIT har skolorna fått en standardiserad IT-miljö som lett till en jämn och likvärdig IT-miljö vilket har medfört att alla elever får möjlighet att utvecklas med hjälp av ett modernt IT-stöd".
En jämn och likvärdig IT-miljö där alla elever får möjlighet att utvecklas med hjälp av ett modernt IT-stöd. Utom just de 1100 eleverna på min skola?
Gårdagens utbildningsmöte hade enligt en av de deltagande politikerna en "lång diskussion" som ledde till att förvaltningen ska "ge ett nytt svar nästa möte". 19 april. Nästan på dagen ett halvår sedan frågan ställdes. Ett halvår av icke-IT för mina elever. Ett halvår av megakostnader för min skola.
Jag blir ganska trött och dimmig i huvudet av att ha migrän. Inte så klarsynt och klartänkt. Det kanske märks i det här inlägget, vad vet jag. Jag vet att en del skolor har hyfsad IT-situation. Jag vet att bra många inte har det. Jag vet ingen som har det så uselt som vi. Men jag vet de som har det inte så mycket bättre.Och jag undrar: har de som tänker kring stadens kommunala skolors IT-situation alltid ont i huvudet?
torsdag 8 mars 2012
Skämskudde
I går hade jag två datorvagnar fyra lektioner i rad, i fyra olika klassrum på tre olika våningsplan. Det var apjobbigt att dra omkring dem (det är stora, tunga, svårstyrda, otympliga vagnar som man måste lyfta i ryggskändande läge över varje tröskel som min 100-åriga skolbyggnad behagar erbjuda så ofta det är möjligt).
I dag hade jag två datorvagnar tre lektioner i rad, i tre olika klassrum på två olika våningsplan (fast en av vagnarna kom från ett tredje). Kortare raster i dag, men hjälp av elever att köra vid ett tillfälle - så jag hann.
Men.
Sen hade jag en "extralektion", för elever som varit sjuka när de skulle ha redovisat muntligt. Praktiskt nog slutar klassen efter min lektion och klassrummet är ledigt. Så jag kan stanna ibland. Och det gjorde jag då idag. Utan att köra tillbaka vagnarna först.
Varpå en kollega, som bokat en vagn, blev utan - för inte hittade han mig - och med all rätt rosenrasande blixtförbannad. När större delen av hans lektion gått var min extrasession slut, och jag drullade tillbaka med vagnarna... och mötte hans helt befogade frustration.
Det är klart att jag skäms - med så vansinnigt begränsade resurser är jag ju en skurk bara genom att ha bokat upp vagnarna för mina lektioner under resten av terminen. (Jo, jag avbokar när jag vet att vi inte ska använda dem, vid boksamtal utan skrivande eller så). Och att inte ställa tillbaka vagnen i det arbetsrum där den står när den inte används, det är helt oförsvarligt. Men det är också helt sjukt att vi har det så här i den kommunala skola som ska bli "i världsklass". Att man måste slåss om datorerna.
Man kan ju säga att det finns en förmildrande omständighet i det hela, för min del. Min kollega hade ändå inte kunnat använda datorerna, eftersom mina elever tömt batterierna på de 45 minuter de jobbat med dem - och då behövs det en timme för att ladda igen... Om det nu ska vara en förmildrande omständighet att datorerna är så kassa.
I dag hade jag två datorvagnar tre lektioner i rad, i tre olika klassrum på två olika våningsplan (fast en av vagnarna kom från ett tredje). Kortare raster i dag, men hjälp av elever att köra vid ett tillfälle - så jag hann.
Men.
Sen hade jag en "extralektion", för elever som varit sjuka när de skulle ha redovisat muntligt. Praktiskt nog slutar klassen efter min lektion och klassrummet är ledigt. Så jag kan stanna ibland. Och det gjorde jag då idag. Utan att köra tillbaka vagnarna först.
Varpå en kollega, som bokat en vagn, blev utan - för inte hittade han mig - och med all rätt rosenrasande blixtförbannad. När större delen av hans lektion gått var min extrasession slut, och jag drullade tillbaka med vagnarna... och mötte hans helt befogade frustration.
Det är klart att jag skäms - med så vansinnigt begränsade resurser är jag ju en skurk bara genom att ha bokat upp vagnarna för mina lektioner under resten av terminen. (Jo, jag avbokar när jag vet att vi inte ska använda dem, vid boksamtal utan skrivande eller så). Och att inte ställa tillbaka vagnen i det arbetsrum där den står när den inte används, det är helt oförsvarligt. Men det är också helt sjukt att vi har det så här i den kommunala skola som ska bli "i världsklass". Att man måste slåss om datorerna.
Man kan ju säga att det finns en förmildrande omständighet i det hela, för min del. Min kollega hade ändå inte kunnat använda datorerna, eftersom mina elever tömt batterierna på de 45 minuter de jobbat med dem - och då behövs det en timme för att ladda igen... Om det nu ska vara en förmildrande omständighet att datorerna är så kassa.
tisdag 6 mars 2012
Dagens mest absurda replik
"Det är viktigt att vi avråder eleverna från att använda Powerpoint till det nationella provet i svenska, eftersom det bara blir trassel med tekniken."
Ännu mer absurdt är att det på min skola är så trassligt med tekniken att repliken nästan skulle kunna ha fog för sig. Om den inte var så urbota skogstokigt helfel.
Ännu mer absurdt är att det på min skola är så trassligt med tekniken att repliken nästan skulle kunna ha fog för sig. Om den inte var så urbota skogstokigt helfel.
torsdag 23 februari 2012
Saker som jag lämnar i skolbyggnaden när jag går på lov
1. Besvikelsen över att uppdateringarna som sker av det stora sammanhanget också raderar alla mina bokmärken i Explorer. Alla. En gång i månaden. Senast i dag.
2. Ilskan över att vi betalar 700 000:- för elevkonton som inte en unge använder - och som ofta inte ens fungerar.
3. Mattheten över att vi inte får bestämma själva om till exempel elevkonton, så att de 700 000:- inte går att spara in på. När vi ska spara 3 miljoner skulle det vara bra att börja med att genast stryka just den där kostnaden. Men icke. (Jag har en del andra rätt tydliga och väldigt effektiva besparingsförslag också, som inte skulle förändra kvalitén särskilt mycket. Men som sagt, IT-kostnader till Volvo får kan inte diskuteras.)
4. Hungern som river i magen när man inte hinner äta lunch eftersom de 35 minuter som ska användas till lunch går till att släpa datorvagnar genom korridorer och i hissar. En vagn på våning ett och en på våning två ska först till våning tre, sen ner till ett annat klassrum på våning två. (Däremellan till ett annat klassrum på trean). Och så till slut till respektive förvaringsplatser på våning ett och två.
5. Uppgivenheten.
6. Platsbanksprenumerationen.
7. Lösenordet till F--
Kvar i plugget. Men jag drar iväg.
2. Ilskan över att vi betalar 700 000:- för elevkonton som inte en unge använder - och som ofta inte ens fungerar.
3. Mattheten över att vi inte får bestämma själva om till exempel elevkonton, så att de 700 000:- inte går att spara in på. När vi ska spara 3 miljoner skulle det vara bra att börja med att genast stryka just den där kostnaden. Men icke. (Jag har en del andra rätt tydliga och väldigt effektiva besparingsförslag också, som inte skulle förändra kvalitén särskilt mycket. Men som sagt, IT-kostnader till Volvo får kan inte diskuteras.)
4. Hungern som river i magen när man inte hinner äta lunch eftersom de 35 minuter som ska användas till lunch går till att släpa datorvagnar genom korridorer och i hissar. En vagn på våning ett och en på våning två ska först till våning tre, sen ner till ett annat klassrum på våning två. (Däremellan till ett annat klassrum på trean). Och så till slut till respektive förvaringsplatser på våning ett och två.
5. Uppgivenheten.
6. Platsbanksprenumerationen.
7. Lösenordet till F--
Kvar i plugget. Men jag drar iväg.
torsdag 16 februari 2012
Motlut
Suck.
Två hemföreläsningar i filmkunskap har jag gjort idag - och jag tänkte att det här inlägget skulle handla om "före eller efter", som jag diskuterade med mina elever i går. Före eller efter arbetslektionen - genomgången? Det är lite olika det, hur vi tänkte i klassrummet...
Men det orkar jag inte tänka på. Nu orkar jag knappt tänka på att Fronter ballat ur så att det inte går att skriva i planeringsarket jag har på min startsida, och att Google sites inte stödjer PP med berättarröst: man får upp ett halvmaschigt bildspel utan berättarröst och utan animeringar. Vilket blir oläsligt och ointressant.
Och den här lärprocessen det är att förstå vad man kan och inte kan göra, den känns just nu bara motig. BARA motig. Det är enkelt och rätt funktionellt med PP med berättarröst. Men jag antar att jag borde lära mig nån annan slags slideshow istället... för att kunna använda min Google-site. Åh vad jag INTE orkar det just nu.
Idag: flip-flop 0-1
Två hemföreläsningar i filmkunskap har jag gjort idag - och jag tänkte att det här inlägget skulle handla om "före eller efter", som jag diskuterade med mina elever i går. Före eller efter arbetslektionen - genomgången? Det är lite olika det, hur vi tänkte i klassrummet...
Men det orkar jag inte tänka på. Nu orkar jag knappt tänka på att Fronter ballat ur så att det inte går att skriva i planeringsarket jag har på min startsida, och att Google sites inte stödjer PP med berättarröst: man får upp ett halvmaschigt bildspel utan berättarröst och utan animeringar. Vilket blir oläsligt och ointressant.
Och den här lärprocessen det är att förstå vad man kan och inte kan göra, den känns just nu bara motig. BARA motig. Det är enkelt och rätt funktionellt med PP med berättarröst. Men jag antar att jag borde lära mig nån annan slags slideshow istället... för att kunna använda min Google-site. Åh vad jag INTE orkar det just nu.
Idag: flip-flop 0-1
tisdag 14 februari 2012
Nära blodstörtningens gräns
Efter att då ha slagits med Fronter, glatts åt mina elevers framgångar i skriftlig framställning men också sett att det HAR betydelse vilka verktyg man jobbar med, och återigen känt det som så förfärligt orättvist att mina elever inte har vardagstillgång till IT i klassrummet... efter att ha läst om sparbeting på grund av att skolan går back (och då har alltså våra ITkostnade ökat med 3 miljoner sen 2008 - utan att resurserna för eleverna ökat särskilt mycket. Vi HAR projektorer i varje klassrum, det ska framhållas, det är nytt för i år. Men annars...) då läser man följande notis: Stockholms utrullning i mål
"Projektet har mött en hel del intern kritik, framför allt från skolorna, men beskrivs av Stockholms stad som en framgångshistoria." FRAMGÅNGSHISTORIA? "Vissa problem pekas dock ut, bland annat att Volvo IT fått styra upp sin supportverksamhet och sin fakturering, att skolorna haft problem med långa inloggningstider och installation av applikationer, och att vissa av stadens program har fått skrivas om eller köras i Citrix. Dessutom framgår det att det förekommit resursproblem ute på skolorna."
"Enligt staden har projektet gått i mål under budget, 73 miljoner kronor av de 78 budgeterat har förbrukats. Siffran gäller projektet som sådant – hur stor besparing som görs har staden ännu inte presenterat. Vid avtalsskrivningen beräknades värdet till 545 miljoner kronor per år, vilket skulle innebära en besparing på 60 miljoner kronor per år."
Ja, det enda som håller blodstörtningen borta är förvissningen om att staden med självklarhet ser till att de 60 miljoner som sparas på denna fantastiska framgångshistoria med omedelbar verkan skickas ut till de kommunala skolorna så att vi får datorer som fungerar till eleverna. Det ser jag fram mot.
Igår svarade jag på en enkät som Spåket i P1 (lysande program för nördar) la ut om svordomar. Kan svordomar vara befogade kraftuttryck? Jag svarade ja.
"Projektet har mött en hel del intern kritik, framför allt från skolorna, men beskrivs av Stockholms stad som en framgångshistoria." FRAMGÅNGSHISTORIA? "Vissa problem pekas dock ut, bland annat att Volvo IT fått styra upp sin supportverksamhet och sin fakturering, att skolorna haft problem med långa inloggningstider och installation av applikationer, och att vissa av stadens program har fått skrivas om eller köras i Citrix. Dessutom framgår det att det förekommit resursproblem ute på skolorna."
"Enligt staden har projektet gått i mål under budget, 73 miljoner kronor av de 78 budgeterat har förbrukats. Siffran gäller projektet som sådant – hur stor besparing som görs har staden ännu inte presenterat. Vid avtalsskrivningen beräknades värdet till 545 miljoner kronor per år, vilket skulle innebära en besparing på 60 miljoner kronor per år."
Ja, det enda som håller blodstörtningen borta är förvissningen om att staden med självklarhet ser till att de 60 miljoner som sparas på denna fantastiska framgångshistoria med omedelbar verkan skickas ut till de kommunala skolorna så att vi får datorer som fungerar till eleverna. Det ser jag fram mot.
Igår svarade jag på en enkät som Spåket i P1 (lysande program för nördar) la ut om svordomar. Kan svordomar vara befogade kraftuttryck? Jag svarade ja.
Frustration - efternamnet
Att bli frustrerad över att klicka i Fronter är en sak. Men det som gör mig ännu mer och på ett betydligt allvarligare sätt frustrerad, är det jag läser i mina elevtexter.
Jag släpade alltså våra datorvagnar till klassrummet. Eleverna fick (efter en del bekymmer) varsin fungerande dator, som höll i de 60 minuter de hade till sitt förfogande. De skrev engagerat och koncentrerat. Och vad finner jag? ALLA skriver bättre än de nånsin gjort på en lektionsuppgift. ALLA. BÄTTRE.
Det är betydligt bättre struktur, det är färre meningsbyggnadsfel, det är bättre stavning och det är ett reflekterat och intressant innehåll. På olika nivåer - den bästa är lysande, den sämsta är OK. Men ALLA skriver bättre än vanligt. SÄRSKILT mina elever med svenska som andraspråk.
Och om det inte har med möjligheten att arbeta vid datorn, med att kunna använda både stavningshjälp och grammatikhjälp, att få överblick över texten och enkelt kunna ändra och förbättra felaktigheter och svagheter - då vill jag vara skapt som en nors. Den här lektionen gav mina elever möjlighet att lyckas med sitt skrivande. Datorerna hade betydelse för det.
Frustrationen över att om mina elever har tillgång till datorer så är det drygt 1000 som INTE kan ha det på samma skola samtidigt. Frustrationen över att det här inte är golvet att stå på utan taket att nå till, vad gäller resurser i min vardag. Det är faktiskt på allvar inte klokt hur det funkar. Jag vill ha tillgång till fungerande datorer för mina, och andras elever. Nu. NU!
Jag släpade alltså våra datorvagnar till klassrummet. Eleverna fick (efter en del bekymmer) varsin fungerande dator, som höll i de 60 minuter de hade till sitt förfogande. De skrev engagerat och koncentrerat. Och vad finner jag? ALLA skriver bättre än de nånsin gjort på en lektionsuppgift. ALLA. BÄTTRE.
Det är betydligt bättre struktur, det är färre meningsbyggnadsfel, det är bättre stavning och det är ett reflekterat och intressant innehåll. På olika nivåer - den bästa är lysande, den sämsta är OK. Men ALLA skriver bättre än vanligt. SÄRSKILT mina elever med svenska som andraspråk.
Och om det inte har med möjligheten att arbeta vid datorn, med att kunna använda både stavningshjälp och grammatikhjälp, att få överblick över texten och enkelt kunna ändra och förbättra felaktigheter och svagheter - då vill jag vara skapt som en nors. Den här lektionen gav mina elever möjlighet att lyckas med sitt skrivande. Datorerna hade betydelse för det.
Frustrationen över att om mina elever har tillgång till datorer så är det drygt 1000 som INTE kan ha det på samma skola samtidigt. Frustrationen över att det här inte är golvet att stå på utan taket att nå till, vad gäller resurser i min vardag. Det är faktiskt på allvar inte klokt hur det funkar. Jag vill ha tillgång till fungerande datorer för mina, och andras elever. Nu. NU!
Frustration - förnamnet
Har ägnat förmiddagen (och en del av eftermiddagen) åt att läsa elevtexter om Oryx och Crake. Vi har läst boken i klassen, ägnat en lektion åt att tala om den i klassrummet, och sedan en lektion där eleverna fick skriva. Till boksamtalslektionen hade de var och en i uppgift att välja fyra citat från boken, som de av ett eller annat skäl fastnat för, som de skulle skriva av och lämna in. Till nästa lektion (skrivlektionen) hade jag läst igenom citatvalen, och för varje elev valt ett av de fyra citaten som jag ville att hen skulle skriva om. Jag försökte välja citat som jag kunde se gick att koppla till flera olika teman i boken, och som jag själv blev nyfiken på/av. Det blev därmed i stort sett individuella skrivuppgifter - eftersom alla fick ett "eget citat" att utgå ifrån - med samma grundfråga: varför valde du citatet, och kan du se kopplingar till något eller några av de teman vi diskuterade på lektionen?
Nu har jag alltså läst texter och kommenterat. Det känns dock som om jag har ägnat MINST lika mycket tid åt att klicka i Fronter. Detta obegripliga gränssnitt där man måste klicka, klicka, klicka, klicka, klicka... Varje elevtext innebär MINST 5 olika klick bara för att få fram texten, lämna in kommenterad variant och skriva kommentar. HUR är det möjligt att skapa ett så otroligt tungrott system - och sen inte kunna göra något åt det? Vi har ju haft Fronter i flera år, klagat oss gröna på otympligheterna, och INGET händer.
Det är frustrerande. Förnamnet.
Nu har jag alltså läst texter och kommenterat. Det känns dock som om jag har ägnat MINST lika mycket tid åt att klicka i Fronter. Detta obegripliga gränssnitt där man måste klicka, klicka, klicka, klicka, klicka... Varje elevtext innebär MINST 5 olika klick bara för att få fram texten, lämna in kommenterad variant och skriva kommentar. HUR är det möjligt att skapa ett så otroligt tungrott system - och sen inte kunna göra något åt det? Vi har ju haft Fronter i flera år, klagat oss gröna på otympligheterna, och INGET händer.
Det är frustrerande. Förnamnet.
söndag 12 februari 2012
Inför vecka 7
Hm.
Två miniföreläsningar (om Kafka och om romantik och nationalism), ett bokprat (om Mann och Hesse), ett alldeles vanligt PP-bildspel om filmcensurens historia i ett svenskt perspektiv - med den PP jag gjorde förra veckan om språklig variation och uppgiften "språkspaningar" tror jag att jag nu är rustad inför veckan. Eller att eleverna är rustade inför lektionerna. Men, nota bene, då är det två kurser som inte går den här veckan (av olika skäl), och så har jag inte rättat en enda vare sig av uppsatserna, bokrapporterna eller religionsskrivningarna. Och jag har jobbat illermycket i helgen (eftersom jag ändå skulle tillbringa ganska mycket tid på egen hand).
Jag ser verkligen fram mot att ha PRÖVAT det här ett tag snart, så att jag kan börja UTVÄRDERA (eller snarare låta eleverna utvärdera) vad det ger. Just nu tycker jag att det ger rätt mycket en känsla av att man kan jobba hur mycket som helst. Men så är det ju faktiskt ofta i början av något: det ÄR uppför i uppstart. Antar att det är därför det bara inte GÅR att genomföra något nytt som dessutom är direkt tråkigt (för då har man inget som hjälper en upp). Hittills tycker jag att det är kul - men för mycket.
Två miniföreläsningar (om Kafka och om romantik och nationalism), ett bokprat (om Mann och Hesse), ett alldeles vanligt PP-bildspel om filmcensurens historia i ett svenskt perspektiv - med den PP jag gjorde förra veckan om språklig variation och uppgiften "språkspaningar" tror jag att jag nu är rustad inför veckan. Eller att eleverna är rustade inför lektionerna. Men, nota bene, då är det två kurser som inte går den här veckan (av olika skäl), och så har jag inte rättat en enda vare sig av uppsatserna, bokrapporterna eller religionsskrivningarna. Och jag har jobbat illermycket i helgen (eftersom jag ändå skulle tillbringa ganska mycket tid på egen hand).
Jag ser verkligen fram mot att ha PRÖVAT det här ett tag snart, så att jag kan börja UTVÄRDERA (eller snarare låta eleverna utvärdera) vad det ger. Just nu tycker jag att det ger rätt mycket en känsla av att man kan jobba hur mycket som helst. Men så är det ju faktiskt ofta i början av något: det ÄR uppför i uppstart. Antar att det är därför det bara inte GÅR att genomföra något nytt som dessutom är direkt tråkigt (för då har man inget som hjälper en upp). Hittills tycker jag att det är kul - men för mycket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)