fredag 24 februari 2012
Borde bedöma skriftliga examinationer
men jag läser om the flipped classroom istället. Här till exempel: The Net in Higher Education, blogg som Lars Erik Jonsson står för. Och här, utmärkt summering om varför och hur från net.educause.edu.
Invändningar mot the flipped classroom - och vad jag tänker
Jag har under mina första trevande steg på det flippade klassrummets väg mött ganska många rynkade ögonbryn. Det är bra, för allt behöver prövas och diskuteras - inte minst sådant som man själv tycker är kalasbra. Det är svårt att se bjälken i sitt eget öga... Och jag kan verkligen inte säga att jag har så vidare lång erfarenhet av detta, något jag delar med de andra flipparna jag känner till (om någon i cyberrymden som tilläventyrs läser detta HAR jobbat länge med konceptet: hör av dig! Jag vill veta och diskutera!), och alltså är det möjligt att en hel del av invändningarna HAR fog för sig i det långa loppet. Här är en liten lista, och mitt sätt att tänka kring dem.
1. Man kan lika gärna låta eleverna läsa i läroboken som att ge dem en hemföreläsning att titta på.
Sant - om läroboken tar upp just det som jag vill att de ska förstå för det vidare arbetet. Men hur ofta är det så? Skälet till att jag hade genomgångar i klassrummet är att det finns sammanhang, samband, strukturer som inte finns på annat sätt - eller som bara finns på annat sätt, det vill säga inte riktigt på det sätt som jag tror att just de här eleverna i det här sammanhanget behöver. Läroboken får varken större eller mindre betydelse i mitt sätt att använda hemföreläsningarna än de hade med hur jag jobbade tidigare.
2. Att eleverna tittar på hemföreläsningarna har mest med nyhetens behag att göra.
Det tror jag att det ligger mycket i. Jag tror att det är därför de börjar titta. Frågan är om de fortsätter? Det kan jag ju inte veta, med min ringa erfarenhet. Därför är det intressant med dem som har arbetat länge med konceptet (och sådana finns det ju i USA t.ex. men jag efterlyser som sagt svenska erfarenheter). Det VERKAR som om elever fortsätter att titta på hemföreläsningar, genomgångar. Varför? Den positiva elevrespons jag har fått har handlat om flera olika saker, men en av dem är möjligheten att välja själv var och när man tar del av en föreläsning eller genomgång. Det är otvetydigt något som skiljer hemföreläsningarna från klassrumsgenomgångarna. Det schemalagda klassrumslivet kommer vi inte i från - i alla fall inte som min skolverklighet ser ut (men jag hade å andra sidan för fem år sedan inte en tanke på hur ett flippat klassrum kunde se ut). Vissa saker MÅSTE vi göra på bestämd tid och plats, nämligen för att det är då vi träffas tillsammans. Men föreläsningar tillhör inte den kategorin, visar det sig.
3. Inget blir vare sig lättare eller roligare för att det ligger på youtube - det är bara något eleverna tror.
Jag möter en attityd till youtube som jag på ett sätt förstår - hur mycket lättviktig underhållning finns det inte där? - men som också är helt obegriplig. Youtube är en kanal. Mina elever fattar att det inte blir vare sig lättare eller roligare med litteraturhistoria för att genomgången ligger på youtube. Inte i sig. I alla fall inte roligare. Men lättare kan man faktiskt diskutera om det inte blir i någon mening i alla fall. För det första blir det man lägger ut lättare tillgängligt, eftersom föreläsningen inte är bestämd i tid och rum till ett ställe och en tid, utan kan ses på användarvillkorade tider och platser. För det andra blir det lättare i den meningen att ett svårt ställe, en svår tanke, en svår uträkning kan repeteras. Hur många gånger som helst. Tills jag i bästa fall fattar. MEN, och det är ett viktigt men, saker och sammanhang är i någon mening så svåra som de är, också på youtube. Det är knepigt att lära sig derrivera (minns jag, dimmigt). Youtube gör inte i sig förståelsen enklare. Och om jag till syvende och sisdt verkligen inte förstår det sätt min lärare förklarar på - då hjälper det ju inte att repetera 100 gånger. Jag behöver ett annat sätt att förklara. Derrivatan, retorikens grunder, den buddhistiska jaguppfattningen... eller vad det nu är. Så youtubeföreläsningar är ingen quickfix till förståelse, och hjälper inte bättre när man inte fattar vad ens lärare säger.
4. The flipped classroom passar bäst för matematik och fysik.
Jag kan verkligen se att det finns mycket i matematik och fysik som passar utmärkt för the flipped classroom. Kolla in Danel Barkers hemsida och bli inspirerad! Men jag blir precis lika övertygad om möjligheterna i språk när jag tittar på @Svenjargens inspelade grammatikgenomgångar i Tyska 3. Och själv arbetar jag i svenska och religion och har hittills haft bättre textarbete på lektionerna är nånsin (Sv B: Goethe, Shelley, Geijer, Joyce, Proust, Kafka). Vad som flippas eller ej handlar, tror jag, inte om vilket ämne man undervisar i, utan vad det är man gör, just då. Alla ämnen har genomgångar som fungerar bra (kanske bäst? det är det jag försöker undersöka i alla fall) som hemarbete. Alla ämnen innehåller arbete som måste genomföras tillsammans med flera i klassrummet. Alla ämnen har moment som förutsätter och gynnas av dialog. Alla ämnen innehåller moment som förutsätter och gynnas av enskilt arbete.Flippen handlar inte om vilket ämne man undervisar i, utan om vad man gör just då, i ett ämne.
5. Det är töntigt med engelska begrepp i svensk verklighet
Nåja, med en prinsessa som heter Estelle kanske just det traditionellt "svenska" inte behöver vara så framskjutet? Men jag håller med, det finns något som underminerar självkänslan i att inte ha ett svenskt begrepp. Och flippat kan ju betyda rätt många saker. Vem vill verka flippad? Oseriös? Och låta som om man gått på nån ny trend som kommer att vara glömd om ett halvår?
Så länge vi inte har något bättre begrepp använder jag flippad. Och jag är tillräckligt barnslig (och oseriös?) för att tycka att det finns en självironisk touch som inte passar så dåligt i att kalla det hela för att "flippa sitt klassrum".
6. Det tar alldeles för mycket tid
Seriöst, det TAR mycket tid. Jag har lagt ner massor med timmar på att förstå hur jag ska använda program, lägga upp på youtube etc. Nu ÄR jag en 50+individ, och vi brukar ju räknas som ITnoobies, så för en yngre generation går det kanske fortare. Men det är väl som med PRECIS allting annat: det tar tid att lära sig något. Det tar tid för våra elever, det tar tid för oss. Och här tror jag att det behövs insikt och intresse från skolledningar (och i sin tur insikt och intresse från förvaltningar och politiker) för att avsätta tid=pengar för detta utvecklingsarbete. Såg på twitter att man någonstans, Nacka?, hade utvecklingstjänster på skola, och uppfattade det som att just sådant som att driva och visa hur man jobbar med flippade klassrum kan vara ett sånt utvecklingsarbete. Tid är alltid en knäckfråga i skolans värld. Jag har ingen lösning.
Invändningarna hittills kommer från kollegor i skrået. Jag väntar på elevinvändningarna. Får se vilka de blir?
1. Man kan lika gärna låta eleverna läsa i läroboken som att ge dem en hemföreläsning att titta på.
Sant - om läroboken tar upp just det som jag vill att de ska förstå för det vidare arbetet. Men hur ofta är det så? Skälet till att jag hade genomgångar i klassrummet är att det finns sammanhang, samband, strukturer som inte finns på annat sätt - eller som bara finns på annat sätt, det vill säga inte riktigt på det sätt som jag tror att just de här eleverna i det här sammanhanget behöver. Läroboken får varken större eller mindre betydelse i mitt sätt att använda hemföreläsningarna än de hade med hur jag jobbade tidigare.
2. Att eleverna tittar på hemföreläsningarna har mest med nyhetens behag att göra.
Det tror jag att det ligger mycket i. Jag tror att det är därför de börjar titta. Frågan är om de fortsätter? Det kan jag ju inte veta, med min ringa erfarenhet. Därför är det intressant med dem som har arbetat länge med konceptet (och sådana finns det ju i USA t.ex. men jag efterlyser som sagt svenska erfarenheter). Det VERKAR som om elever fortsätter att titta på hemföreläsningar, genomgångar. Varför? Den positiva elevrespons jag har fått har handlat om flera olika saker, men en av dem är möjligheten att välja själv var och när man tar del av en föreläsning eller genomgång. Det är otvetydigt något som skiljer hemföreläsningarna från klassrumsgenomgångarna. Det schemalagda klassrumslivet kommer vi inte i från - i alla fall inte som min skolverklighet ser ut (men jag hade å andra sidan för fem år sedan inte en tanke på hur ett flippat klassrum kunde se ut). Vissa saker MÅSTE vi göra på bestämd tid och plats, nämligen för att det är då vi träffas tillsammans. Men föreläsningar tillhör inte den kategorin, visar det sig.
3. Inget blir vare sig lättare eller roligare för att det ligger på youtube - det är bara något eleverna tror.
Jag möter en attityd till youtube som jag på ett sätt förstår - hur mycket lättviktig underhållning finns det inte där? - men som också är helt obegriplig. Youtube är en kanal. Mina elever fattar att det inte blir vare sig lättare eller roligare med litteraturhistoria för att genomgången ligger på youtube. Inte i sig. I alla fall inte roligare. Men lättare kan man faktiskt diskutera om det inte blir i någon mening i alla fall. För det första blir det man lägger ut lättare tillgängligt, eftersom föreläsningen inte är bestämd i tid och rum till ett ställe och en tid, utan kan ses på användarvillkorade tider och platser. För det andra blir det lättare i den meningen att ett svårt ställe, en svår tanke, en svår uträkning kan repeteras. Hur många gånger som helst. Tills jag i bästa fall fattar. MEN, och det är ett viktigt men, saker och sammanhang är i någon mening så svåra som de är, också på youtube. Det är knepigt att lära sig derrivera (minns jag, dimmigt). Youtube gör inte i sig förståelsen enklare. Och om jag till syvende och sisdt verkligen inte förstår det sätt min lärare förklarar på - då hjälper det ju inte att repetera 100 gånger. Jag behöver ett annat sätt att förklara. Derrivatan, retorikens grunder, den buddhistiska jaguppfattningen... eller vad det nu är. Så youtubeföreläsningar är ingen quickfix till förståelse, och hjälper inte bättre när man inte fattar vad ens lärare säger.
4. The flipped classroom passar bäst för matematik och fysik.
Jag kan verkligen se att det finns mycket i matematik och fysik som passar utmärkt för the flipped classroom. Kolla in Danel Barkers hemsida och bli inspirerad! Men jag blir precis lika övertygad om möjligheterna i språk när jag tittar på @Svenjargens inspelade grammatikgenomgångar i Tyska 3. Och själv arbetar jag i svenska och religion och har hittills haft bättre textarbete på lektionerna är nånsin (Sv B: Goethe, Shelley, Geijer, Joyce, Proust, Kafka). Vad som flippas eller ej handlar, tror jag, inte om vilket ämne man undervisar i, utan vad det är man gör, just då. Alla ämnen har genomgångar som fungerar bra (kanske bäst? det är det jag försöker undersöka i alla fall) som hemarbete. Alla ämnen innehåller arbete som måste genomföras tillsammans med flera i klassrummet. Alla ämnen har moment som förutsätter och gynnas av dialog. Alla ämnen innehåller moment som förutsätter och gynnas av enskilt arbete.Flippen handlar inte om vilket ämne man undervisar i, utan om vad man gör just då, i ett ämne.
5. Det är töntigt med engelska begrepp i svensk verklighet
Nåja, med en prinsessa som heter Estelle kanske just det traditionellt "svenska" inte behöver vara så framskjutet? Men jag håller med, det finns något som underminerar självkänslan i att inte ha ett svenskt begrepp. Och flippat kan ju betyda rätt många saker. Vem vill verka flippad? Oseriös? Och låta som om man gått på nån ny trend som kommer att vara glömd om ett halvår?
Så länge vi inte har något bättre begrepp använder jag flippad. Och jag är tillräckligt barnslig (och oseriös?) för att tycka att det finns en självironisk touch som inte passar så dåligt i att kalla det hela för att "flippa sitt klassrum".
6. Det tar alldeles för mycket tid
Seriöst, det TAR mycket tid. Jag har lagt ner massor med timmar på att förstå hur jag ska använda program, lägga upp på youtube etc. Nu ÄR jag en 50+individ, och vi brukar ju räknas som ITnoobies, så för en yngre generation går det kanske fortare. Men det är väl som med PRECIS allting annat: det tar tid att lära sig något. Det tar tid för våra elever, det tar tid för oss. Och här tror jag att det behövs insikt och intresse från skolledningar (och i sin tur insikt och intresse från förvaltningar och politiker) för att avsätta tid=pengar för detta utvecklingsarbete. Såg på twitter att man någonstans, Nacka?, hade utvecklingstjänster på skola, och uppfattade det som att just sådant som att driva och visa hur man jobbar med flippade klassrum kan vara ett sånt utvecklingsarbete. Tid är alltid en knäckfråga i skolans värld. Jag har ingen lösning.
Invändningarna hittills kommer från kollegor i skrået. Jag väntar på elevinvändningarna. Får se vilka de blir?
torsdag 23 februari 2012
Saker som jag lämnar i skolbyggnaden när jag går på lov
1. Besvikelsen över att uppdateringarna som sker av det stora sammanhanget också raderar alla mina bokmärken i Explorer. Alla. En gång i månaden. Senast i dag.
2. Ilskan över att vi betalar 700 000:- för elevkonton som inte en unge använder - och som ofta inte ens fungerar.
3. Mattheten över att vi inte får bestämma själva om till exempel elevkonton, så att de 700 000:- inte går att spara in på. När vi ska spara 3 miljoner skulle det vara bra att börja med att genast stryka just den där kostnaden. Men icke. (Jag har en del andra rätt tydliga och väldigt effektiva besparingsförslag också, som inte skulle förändra kvalitén särskilt mycket. Men som sagt, IT-kostnader till Volvo får kan inte diskuteras.)
4. Hungern som river i magen när man inte hinner äta lunch eftersom de 35 minuter som ska användas till lunch går till att släpa datorvagnar genom korridorer och i hissar. En vagn på våning ett och en på våning två ska först till våning tre, sen ner till ett annat klassrum på våning två. (Däremellan till ett annat klassrum på trean). Och så till slut till respektive förvaringsplatser på våning ett och två.
5. Uppgivenheten.
6. Platsbanksprenumerationen.
7. Lösenordet till F--
Kvar i plugget. Men jag drar iväg.
2. Ilskan över att vi betalar 700 000:- för elevkonton som inte en unge använder - och som ofta inte ens fungerar.
3. Mattheten över att vi inte får bestämma själva om till exempel elevkonton, så att de 700 000:- inte går att spara in på. När vi ska spara 3 miljoner skulle det vara bra att börja med att genast stryka just den där kostnaden. Men icke. (Jag har en del andra rätt tydliga och väldigt effektiva besparingsförslag också, som inte skulle förändra kvalitén särskilt mycket. Men som sagt, IT-kostnader till Volvo får kan inte diskuteras.)
4. Hungern som river i magen när man inte hinner äta lunch eftersom de 35 minuter som ska användas till lunch går till att släpa datorvagnar genom korridorer och i hissar. En vagn på våning ett och en på våning två ska först till våning tre, sen ner till ett annat klassrum på våning två. (Däremellan till ett annat klassrum på trean). Och så till slut till respektive förvaringsplatser på våning ett och två.
5. Uppgivenheten.
6. Platsbanksprenumerationen.
7. Lösenordet till F--
Kvar i plugget. Men jag drar iväg.
Saker jag tar med mig när jag går på sportlov
1. Glädjen över den kreativitet och digitala skicklighet mina ettor visat i sina naturvetarpresentationer.
2. Värmen i det precisa och helt sanningsenliga beröm de ger varandra i kamratresponsen på just dessa presentationer.
3. Förvåningen över hur de i kamratresponsen hänvisar till de olika hemföreläsningarna jag lagt ut, och hur de använt dem. Det funkar ju bättre än jag trodde (och jag trodde att det skulle funka ganska bra - annars hade jag inte börjat flippa...)!
4. Förtjusningen med vilken tvåorna deltar i gags om litteratur och läsning i den gemensamma fb-gruppen för lärare och elever i klassen. Jag skriver info - de svarar snabbt med glada och underfundigt ironiska kommentarer.
5. Frågan om vi inte borde ha en gemensam youtubekanal för klassens filmer och presentationer.
2. Värmen i det precisa och helt sanningsenliga beröm de ger varandra i kamratresponsen på just dessa presentationer.
3. Förvåningen över hur de i kamratresponsen hänvisar till de olika hemföreläsningarna jag lagt ut, och hur de använt dem. Det funkar ju bättre än jag trodde (och jag trodde att det skulle funka ganska bra - annars hade jag inte börjat flippa...)!
4. Förtjusningen med vilken tvåorna deltar i gags om litteratur och läsning i den gemensamma fb-gruppen för lärare och elever i klassen. Jag skriver info - de svarar snabbt med glada och underfundigt ironiska kommentarer.
5. Frågan om vi inte borde ha en gemensam youtubekanal för klassens filmer och presentationer.
tisdag 21 februari 2012
Så förfärligt orättvist
Jag tycker att det är så FÖRFÄRLIGT orättvist att mina elever inte kommer att få skriva på dator när de gör sina nationella prov i svenska. Att deras handskrivna texter ska jämföras med och bedömas efter samma mall som elever som kan använda ett ordbehandlingsprogram är helt absurt. Och det handlar INTE om stavning eller meningsbyggnadshjälp i första hand, utan om möjligheten att få överblick över texten, att kunna göra strukturförändringar snabbt och att kunna pröva olika dispositionsmodeller med befintlig text - utan att det tar timmar av omskrivningstid.
En som säger att datorn inte skapar bättre text är Torgny Lindgren. Han skriver för hand, har jag läst, och han ändrar knappt ett ord när han väl har skrivit. Nu råkar det vara så att Torgny Lindgren sannolikt är så nära Gud man kommer när det gäller skrivande. Så det som gäller för honom gäller nog inte för de flesta av oss. Och det gäller inte för mina elever. Tekniken är för de flesta vanliga dödliga en kvalitetshöjare - ibland till och med av rang.
Ofta är det opraktiskt med icketillgång på datorer i skolan. Många gånger är det kvalitetssänkande och motivationshämmande. Vid nationella prov är det dessutom rent och skärt orättvist.
Det tycker jag är skamligt.
En som säger att datorn inte skapar bättre text är Torgny Lindgren. Han skriver för hand, har jag läst, och han ändrar knappt ett ord när han väl har skrivit. Nu råkar det vara så att Torgny Lindgren sannolikt är så nära Gud man kommer när det gäller skrivande. Så det som gäller för honom gäller nog inte för de flesta av oss. Och det gäller inte för mina elever. Tekniken är för de flesta vanliga dödliga en kvalitetshöjare - ibland till och med av rang.
Ofta är det opraktiskt med icketillgång på datorer i skolan. Många gånger är det kvalitetssänkande och motivationshämmande. Vid nationella prov är det dessutom rent och skärt orättvist.
Det tycker jag är skamligt.
måndag 20 februari 2012
Screenr
För den som vill lägga upp skärmbilder med röst, max fem minuter, gratis, lättanvänt och välfungerande: låt mig presentera Screenr.
Nu kan jag också lägga en PP med berättarröst på youtube - vilket betyder att jag har samma kanal för både föreläsningar och PP. Det är jag nöjd med. Och youtube har hittills verkligen fungerat bra, i den meningen att eleverna faktiskt går dit och klickar fram rullen. Jag får ju nån slags uppfattning om ungefär hur många som sett den - jag vet i alla fall hur många gånger den körts. Min känsla är att Fronter inte klår youtube vad gäller lätt-tillgänglighet. Men det är förstås svårt att säga med säkerhet. Hur som helst kan jag se på statistiken att det är många som inte är på Fronter så ofta som de borde, och att filmerna (hittills) rullat bra.
Max fem minuters presentation dock. Det är KORT tid för en människa med svada. Det är säkert MYCKET bra. Men det kommer att nog också att betyda att det blir flera presentationer på samma tema ibland - även om jag sagt mig själv att längre än 15 min ska ingen föreläsning/presentation bli. Inte när jag talar oemotsagd (i klassrummet vid en genomgång kommer ju spontana stickspår och frågor och extramaterial ständigt in... ).
Undrar om jag ska börja dela ut betyg på program jag testar? Eftersom pingvinerna är upptagna för läsningen får det bli tigrar. Alltså:
Screenr får fem tigrar (av fem möjliga). Bra början!
Nu kan jag också lägga en PP med berättarröst på youtube - vilket betyder att jag har samma kanal för både föreläsningar och PP. Det är jag nöjd med. Och youtube har hittills verkligen fungerat bra, i den meningen att eleverna faktiskt går dit och klickar fram rullen. Jag får ju nån slags uppfattning om ungefär hur många som sett den - jag vet i alla fall hur många gånger den körts. Min känsla är att Fronter inte klår youtube vad gäller lätt-tillgänglighet. Men det är förstås svårt att säga med säkerhet. Hur som helst kan jag se på statistiken att det är många som inte är på Fronter så ofta som de borde, och att filmerna (hittills) rullat bra.
Max fem minuters presentation dock. Det är KORT tid för en människa med svada. Det är säkert MYCKET bra. Men det kommer att nog också att betyda att det blir flera presentationer på samma tema ibland - även om jag sagt mig själv att längre än 15 min ska ingen föreläsning/presentation bli. Inte när jag talar oemotsagd (i klassrummet vid en genomgång kommer ju spontana stickspår och frågor och extramaterial ständigt in... ).
Undrar om jag ska börja dela ut betyg på program jag testar? Eftersom pingvinerna är upptagna för läsningen får det bli tigrar. Alltså:
Screenr får fem tigrar (av fem möjliga). Bra början!
75 minuter Geijer
- det tror man knappt är sant. Men min N3:a och jag hade 75 minuters INTENSIV diskussion om form och innehåll i Odalbonden och Vikingen - diskuterade versfötter, svenskhet, historieförfalskning, genusperspektiv, nationalism, exotism... BARA textarbete i klassrummet. För genomgången hade de redan fått, via youtube.
I ärlighetens namn ska jag erkänna att jag igår kväll kände mig högst tveksam till lektionsutfallet, dels för att klippet på youtube bara rullat ungefär för en tredjedels klass, dels för att jag funderade på om vi verkligen skulle vilja ägna Geijer så mycket tid. Men i förmiddags hade klippet rullat en bra bit över elevantalet. Och när man verkligen JOBBAR med närläsning av text då tar det tid. Och man kommer långt.
Fortfarande ingen riktigt lysande lösning på hur jag får presentationer med berättarröst som funkar att lägga upp på youtube. Märker att allt som ligger på youtube ses - och ungefär hälften av det som ligger på Fronter... Det är läge att dra slutsatser där tänker jag.
I ärlighetens namn ska jag erkänna att jag igår kväll kände mig högst tveksam till lektionsutfallet, dels för att klippet på youtube bara rullat ungefär för en tredjedels klass, dels för att jag funderade på om vi verkligen skulle vilja ägna Geijer så mycket tid. Men i förmiddags hade klippet rullat en bra bit över elevantalet. Och när man verkligen JOBBAR med närläsning av text då tar det tid. Och man kommer långt.
Fortfarande ingen riktigt lysande lösning på hur jag får presentationer med berättarröst som funkar att lägga upp på youtube. Märker att allt som ligger på youtube ses - och ungefär hälften av det som ligger på Fronter... Det är läge att dra slutsatser där tänker jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)