Ämnesläraren, utvecklingssamtalen... och Jing!

Lärande bedömning handlar om att ständigt använda bedömningsmöjligheterna för att se framåt och lära av det man gjort senast. Jag tycker ofta att mina elever borde veta rätt så bra "hur de ligger till" i svenska. Och det gör de också - men de behöver ändå ibland en sammanfattning av helheten. Inför utvecklingssamtalen till exempel. Och då står man där igen, med den omöjliga ekvationen 32 elever i klassrummet och tid att tala med var och en och göra något vettigt med de andra under tiden, tiden som bara flyr och den möjliga tvåvägskommunikationen som blir min envägsmässa över hur jag ser det. För sen har våra möjliga minuter farit iväg. Och eleverna VILL höra - och behöver nog ofta höra - mig beskriva vad jag ser. Det är något de kan ta spjärn mot. Men jag vill höra dem också. Samtidigt som jag vill vara tydlig i min beskrivning av var de står. Och...

...och... då kom jag på - igen - att jag kan ju använda Jing! Den här gången gör jag så här: jag tar min helhetsmatris (det centrala innehållet i svenskan kopplat till kunskapskraven, kan se ut så här), där jag under gång markerat med grönt sådant som jag anser att eleven visat att den behärskar/uppnått. Sedan gör jag helt enkelt en kort muntlig kommentar via Jing till matrisen, där jag går igenom på vilka grunder jag gör mina bedömningar ("du har visat i bloggen att... på lektionerna att... i Strindbergsuppsatsen att...) och vad som är viktigt för den här eleven att jobba med ("du behöver arbeta med att få meningsbyggnaden att fungera: läs högt för dig själv och försök höra när det trasslar till sig eller borde bli punkt, försök tänka på att variera mellan kortare och längre meningar...").

Hittills, efter en och en halv klass, har ingen inspelning blivit kortare än två minuter, och ingen längre än precis över fyra. Varje elev har tagit mellan fem och tio minuter totalt för att fylla i matris och att ge feedback, beroende på hur mycket jag fyllt i i matrisen tidigare. De flesta ungefär 5 minuter. Mycket tid? Ja, kanske. Men inte mer än många andra sätt jag försökt mig på för att få till info inför utvecklingssamtalen.

Jag har inte utvärderat det här än. Återkommer när jag gjort det!

Om bloggar - vad gjorde jag utan dem?

Efter att ha, tillsammans med en kollega, startat läsårets fjärde webbstjärneblogg slog det mig plötsligt att det är alldeles fascinerande så användbart bloggverktyget är. Det finns så många olika sätt att använda bloggen, och så många fördelar med bloggen som verktyg. I min undervisning detta läsår har jag använt bloggen för att

• hålla ihop planering, förberedelser och efterarbete kurs för kurs för eleverna.
  I mina kursbloggar finns löpande inlägg med vad som ska göras inför lektioner (titta på flipfilm t.ex., eller något annat), vad som ska göras efter lektionen (kanske blogga om den på elevbloggen?), länksamlingar med kursplanering, viktiga dokument, bra extramaterial. Jag har en blogg för vare kurs, som är rättuppochnerutanglitterochglamour, det tar näst intill ingen tid att hålla den uppdaterad och eleverna säger själva i utvärderingar att de har vad de behöver för kursen på bloggen. Bra betyg.
• stötta ett elevprojekt, Elevlyftet.
  I Elevlyftet är bloggen är ett redskap, av många, för att coacha klasskompisar och elever i årskurserna under. Elevlyftet har kanske inte riktigt lyft på webben, än, men är en samlingsplats för elevcoacherna som gör ett otroligt bra jobb afk. Och som lär sig massor om vad lärande är genom att stötta andras. De har flippfilmer på gång och funderar över chattfrågerum...
• dokumentera en studieresa.
  Representanter för två skolor reste till Bangalore i höstas, och en blogg blev vår resedokumentation där alla bidrog med innehåll och där vi kunde formulera oss om och under vår resa. Tydligt och praktiskt.
• presentera ett klassprojekt.
  Vår julkalender på tema Strindberg var ett vansinnesprojekt i december, men det gav möjlighet för många att visa nya kvaliteer i sin presentationsteknik, att pröva nya former och lära sig ett och annat om upphovsrätt - ibland the hard way... Ett jättelikt grupparbete där det gällde att ta ansvar för det som just i nuet behövde göras blev en färdig produkt, för andra att upptäcka.
• samarbeta med elever och lärare på en helt annan skola i ett månadslångt läsprojekt.
  Vi skulle aldrig kunna träffas regelbundet och läsa tillsammans i rummet, men bloggen ger oss möjlighet att dela tankar, frågor och erfarenheter utan att de rumsliga avstånden stör. Osynkat i tid kanske, men också som ett pågående samtal där man får vänta på svar ibland - men också kan få vara nyfiken på vad som händer.  

Och utöver min undervisning har jag ju denna blogg, som alltför sällan uppdateras - jag gör väl inte så mycket nytt. Men jag är en av alla dem som använder bloggen som reflektionsrum och samlingsplats erfarenheter, och som ser att det är bra att tänka och försöka formulera sig kring vad man/jag faktiskt GÖR. 

Just nu bloggar jag en del på ankomsten.se , så reflektionerna kring arbetssätt och möjligheter hamnar där och inte här. En period. Och det handlar mest om läsande och läsare. Men det FINNS en del att annat blogga om, som handlar om samarbetsprojekt kring läsförståelsetest genom GoogleForms till exempel.. Det återkommer jag om. Nu var det bloggens alla möjligheter. Hurra för dem!

Mer socrative - i diktanalysens tjänst

Jag måste säga att jag blir mer och mer förundrad över hur bra det är att ha ett responssystem som socrative att tillgå i svenskundervisningen. I dag använde jag det när vi arbetade med lyrik, vilket jag aldrig gjort förr. Men jag kommer att göra igen!

Utgångspunkten var följande: vi läser antikens litteratur, och jag ville visa hur antika myter återkommer i modern (nåja, nu talar vi 1900tal  men Johannes Anyuru hade vi uppe i samband med Iliaden. För den som tycker att det inte är så modernt med förra seklet...) lyrik. Alltså utgick vi från Ikarosmyten. Jag återberättade den, och eleverna fick sedan två och två formulera viktiga frågor som myten lyfter fram. Efter ett par minuter fram med kortsvarsfrågn på socrative: och vips hade vi en rikedom av livsfrågor på vita duken. Det gav möjlighet att diskutera myten utifrån olika perspektiv, med en härligt kalejdoskopisk känsla - det ÄR något visst att se alla svaren samtidigt. Några liknar varandra, några har tydligt olika perspektiv (föräldraroll/barnroll tex), några betonar friheten andra betonar ordningen.

Jag hade valt ut fyra dikter, två lite mindre kända tror jag (Bundgaard Poulsen och Ebba Lindquist) och två superkända (Aspenströms och Lindegrens). Denna lektion ägnade vi åt Poulsen och Lindegren. Poulsen är lite svår för att den är på dansk bevars, och Lindegren... är ju Lindegren. Kan få vilken 16åring som helst att tappa tråden. Men samtidigt är den ju så hisnande härlig!! Och just här visade socrative vilken styrka det anonyma men gemensamma är. Jag bad eleverna skriva ner tre ord var som de tyckte hörde ihop med Poulsens dikt. Sen fick de kompa ihop sig (jag jobbar med smartphones i par, dels för att inte alla har en smartphone men dels - och mest - för att jag vill skapa samtalsmåsten) om två ord var, som de la in i en kortsvarsfråga. Vilken häftig sammanfattning av diktens innehåll som genast kom upp på duken! Och eleverna kände sig uppenbart bekräftade av att de kände igen egna tankar i andras ord. Plötsligt gick det att utifrån den gemensamma listan av ord formulera insikter om både innehåll och form, hur författaren genom ordval, stroflängd skapar tyngd, stillhet, allvar i dikten.

Men ahaupplevelsen kom efter läsningen av Lindegrens dikt. Jag bad dem sätta ord på upplevelsen av den dikten - och att se den nya listan på duken var magiskt! En samstämmig och ändå mångfacetterad beskrivning av frihet, energi, fara, mod, hastighet och svindel uppenbaras i ett nu på duken - och sedan är klassrumssamtalet ivrigt. Varför ser den här listan så helt annorlunda ut än den förra? Vad är det den här diktaren gör? Återigen uppfattade jag en styrka i att man både såg sina egna ord på duken och att de samvarierade med de andras; det gav både självförtroende och en vilja att förtydliga sig.

Socrative (eller något annat responssystem - men nu är det socrative jag testar) ger möjlighet för många att synas samtidigt, skapar med små medel större delaktighet och - förefaller det mig - stärker många "tysta tänkares" självförtroende. Det finns nog hundra sätt att arbeta ännu smartare med socrative i svenskundervisningen än jag kommit på, men redan det lilla jag prövat tycker jag har öppnat alldeles nya och väldigt värdefulla vägar. To be continued!

Välsignade smartphones del 3 - Socrative och frågornas svar...

Återigen: välsignade smartphones! Och välsignade twitter som fungerar som utropsbasun för bra idéer.

Äras den som äras bör, det var ett inlägg av @SvenJargen som fick mig att titta närmare på Socrative. Ett gratisprogram (än så länge i alla fall, betaversionen) där du som lärare kan ge dina elever möjlighet att svara på frågor, och omedelbart få svaren på vita duken som staplar. Flera olika alternativ: sant/falskt, flervalsalternatv, kortsvarsalternativ. Frågor som du skapar i förväg, eller som du ställer i klassrummet - och eleverna svarar via mobiler, surfplattor eller datorer. Ett snabbanvänt och enkelt responssystem helt enkelt!

Jag ser MÅNGA framtida möjligheter till snabbavstämning med eleverna - har de pejl eller inte? Kan jag lämna det här och gå vidare, eller måste vi hitta nya sätt att ta oss an det hela för att kunskaper och förmågor ska befästas? Jag ser möjligheter att sätta igång diskussioner med utmanade frågor att ta ställning till, och enkla övningar till exempel kring grammatik som skapar förutsättningar för att elever ska vara aktiva och bekräftas samtidigt som jag får viktiga signaler om vad som fungerar och inte fungerar.

Så här gjorde jag i dag och fick en BRA lektion (eller del av, vi gjorde annat också) om de och dem:

Lärarförberedelse före lektion
Först skaffade jag ett konto på Socrative   Det är gratis och busenkelt. Som lärare tilldelas du ett "rumsnummer", som är det enda dina elever behöver veta, förutom inloggningsadressen då. Och mer behöver man inte förbereda själva responseriet, om man inte vill. Sedan bestämde jag mig för att använda SvDs quiz om de/dem som basupplägg - det är 10 exempel långt, innehåller både lätta och svårare varianter (jag slapp alltså göra något själv. Uppskattas).

Med eleverna på lektionen
Jag placerade eleverna så att de satt två och två, med en smartphone i varje par. Det fanns betydligt fler smartphones i klassen, men ingen fick jobba ensam. Eleverna uppmanades att gå till elevsidan och logga in där - det enda de behöver göra är att ange mitt "rumsnummer".

Sedan gjorde vi några testfrågor för att kolla att de och jag förstod hur det funkade. De flesta tyckte att det var kul att det snöade igen, och att sommarlovet är bättre än jullovet. Viktiga grejer... Det var bra att pröva/leka lite, så att alla förstod hur man röstade, hur det ser ut på vita duken när man har röstat - och så att jag kunde få grepp om de enkla handgreppen.

Sedan gick vi in i grammatikens underbara värld. Jag skrev på tavlan hur svarsalternativen genom hela quizen skulle se ut (A=de, B=dem, C=båda är rätt D=vi är oense i gruppen), och så körde vi fråga för fråga. Jag hade två fönster uppe i webbläsaren, quizet och min lärarinloggning på Socrative. Och så växlade jag däremellan: frågan från quizet på duken, eleverna diskuterar med varandra och knappar in sitt svarsalternativ, efter en liten stund byte från SvD-quizet till Socrative, där nu elevernas svar syns som staplar. Och så samtal om vad vi kan och vad som är svårt. BRA samtal! Och så till nästa fråga.

Vilka är vinsterna?
Jag ser flera!
1. Eleverna får resonera med varandra om vad som är rätt svar. När det var enkelt blev det förstås inte så mycket diskussion, men ganska många gånger blev det en del resonerande. Vad är rätt, och i så fall varför? Hur ska vi svara? Eleverna talade grammatik med varandra!
2. Alla syns. Visserligen som anonyma delar i stapeln, men alla svar finns där. Bekräftelse. Och snabb sådan.
3. Jag ser vad som är lätt och vad som är svårare. Jag ser vad jag måste jobba vidare med, förklara tydligare eller på andra sätt.
4. Det som är svårt blir utgångspunkt för intressanta samtal. Svårigheter syntes i våra snabba staplar - när det blev svårt blev det svarsspridning! Vi fick tillfällen att diskutera specialare: dels de tillfällen där båda formerna är rätt (även om min språkkänsla faktiskt föredrar det ena framför det andra...), dels satser när de är bestämd artikel i objektet.
5. Vi hade KUL! Det är - hur fånigt det än låter - ett lite roligt spänningsmoment att se hur staplarna ska bli, hur har vi tillsammans svarat?

Många möjligheter framåt!
Det finns många olika sätt att använda Socrative: olika slags frågor, förberedda frågor, hela quiz... t.o.m. en underbar "tävlingsvariant" med olika fiskar som representerar olika elevlag. Det är mellanstadiebarn på den här filmen, men nog kommer mina gymnasister och jag att leka så här nån gång också... 3 minuters tutorial, svar på de flesta frågor och ett juste race på slutet!!

Nytt år, ny termin, nya tag...

också med bloggandet. Jag erkänner - musten gick lite ur mig i slutet av 2012. December är en överlevnadsstrategi. Men nu, faktiskt redan första dagen, nya användbara och roliga verktyg i undervisningen. Faktiskt!

Välsignade smartphones, del 2: Med Dante i helvetet

Läste alla svensklärares favortscen ur Dantes Inferno med elever: den andra kretsen där arma kärlekspar som på olika sätt drabbats av passionen och hängivit sig åt den nu slungas runt i kastbyar och stormvindar. Eleverna dras med i beskrivningarna av vinden, sjön, de hårda klipporna. Och alla bilder av fåglar som far i skyn, starflockarnas svarta skuggor i tusental och tranornas kvidande läten...

Fast ingen av mina elever hade hört en trana. Man får ju säga att Dantes bild faller lite platt där. Ända till... någons smartphone vidarebefordrar den säregna sången... Plötsligt biter bilden igen, när orden får ljud.

Nästa gång jag läser Dante ska ALLA elever ha smartphones redo, och så möter vi helvetets plågor i ord och ljud.

(varför det är svensklärares favoritkrets, just den andra? Naturligtvis för att Dante visar hur farlig litteraturen är... vad är det som får det Paolo och Francesca att kasta in handduken för kärlekens sötma? EN BOK, såklart!! "Sedan läste vi ej mer den dagen..." Böcker är livsfarligt. I alla fall om man ska tro literaturen...)

Välsignade smartphones!

Mina elever har fantastiska tillgångar i fickan - många i alla fall. Smartphones. Jag har ingen själv, men inser att det finns massor av sätt att berika undervisningen med hjälp av smartphones (SÄRSKILT för oss som lever utan datorer i undervisningen generellt). Här ett exempel på hur en lektion i religionskunskap blev ruskigt bra (om man nu får säga så om en egen lektion? Jag tar risken) med hjälp av just smartphones.

Utgångspunkt: religionskunskap A, judendomen, en lektion om historiens betydelse för judiskt liv och kopplingen till judiska högtider.

Upplägg: eleverna får en lista (från länsstyrelsen, material som gjorts så att man ska låta bli att lägga möten/sammankomster när det är judisk helg. Leder till liten diskussion inledningsvis om det mångkulturella samhället och vad som syns och inte syns i vardagen där. Röda dagar tex. Vem färglägger?) med judiska högtider år 2012. Indelning av eleverna i grupper om ca två/tre - koll att det finns en smartphone i varje grupp, och en fotocollageapp på sagda smartphone (finns många gratisvarianter). Varje grupp får i uppgift att på 20 min läsa in sig om en högtid, samla ihop fyra bilder som uttrycker innehåll och "känsla" i högtiden, och lägga upp i gemensam fb-grupp. På tavlan i klassrummet en "tom" tidsaxel, där högtider som kopplas till historisk händelse ska läggas in på ungefärligt rätt ställe (och en ruta för högtider som inte kan kopplas till historisk händelse).

Direkt: stort engagemang i klassen. Fullt ös på infosök och bildletande. 20 minuter går fort.

Sedan: intressant på tavlan - hur ser där ut? Vilka av de judiska helgdagarna är religiösa? Nästan alla. Koppling till historisk händelse? Nästan alla? Vad betyder det? Samtal om hur Gud uppenbarar sig enl judendomen.

Därefter: titta på bildcollage. Varje grupp redovisar kort. Roligt! Vackert! Oväntat! Väcker mer nyfikenhet.

Dilemma jag inte löst: att fbgruppen är öppen, och att eleverna INTE har letat bara bland upphovsrättsligt fria bilder. I klassrummet går det bra, vi kan visa bilder där för varandra - men inte när vi lägger ut. Därför måste collagen bort från fbgruppen efter lektionen. Det vill inte eleverna. Jag ska klura på det där...

Men kontentan är: vi fick en MYCKET roligare, mer intensiv och mer diskuterande lektion (gruppernas diskussioner om vilka bilder som skulle väljas och varför - guld!) med smartphones än utan.Man ska inte förbjuda mobiler i skolan. Man ska använda dem smart. Smartphones.