söndag 24 mars 2013

Ämnesläraren, utvecklingssamtalen... och Jing!

Lärande bedömning handlar om att ständigt använda bedömningsmöjligheterna för att se framåt och lära av det man gjort senast. Jag tycker ofta att mina elever borde veta rätt så bra "hur de ligger till" i svenska. Och det gör de också - men de behöver ändå ibland en sammanfattning av helheten. Inför utvecklingssamtalen till exempel. Och då står man där igen, med den omöjliga ekvationen 32 elever i klassrummet och tid att tala med var och en och göra något vettigt med de andra under tiden, tiden som bara flyr och den möjliga tvåvägskommunikationen som blir min envägsmässa över hur jag ser det. För sen har våra möjliga minuter farit iväg. Och eleverna VILL höra - och behöver nog ofta höra - mig beskriva vad jag ser. Det är något de kan ta spjärn mot. Men jag vill höra dem också. Samtidigt som jag vill vara tydlig i min beskrivning av var de står. Och...

...och... då kom jag på - igen - att jag kan ju använda Jing! Den här gången gör jag så här: jag tar min helhetsmatris (det centrala innehållet i svenskan kopplat till kunskapskraven, kan se ut så här), där jag under gång markerat med grönt sådant som jag anser att eleven visat att den behärskar/uppnått. Sedan gör jag helt enkelt en kort muntlig kommentar via Jing till matrisen, där jag går igenom på vilka grunder jag gör mina bedömningar ("du har visat i bloggen att... på lektionerna att... i Strindbergsuppsatsen att...) och vad som är viktigt för den här eleven att jobba med ("du behöver arbeta med att få meningsbyggnaden att fungera: läs högt för dig själv och försök höra när det trasslar till sig eller borde bli punkt, försök tänka på att variera mellan kortare och längre meningar...").

Hittills, efter en och en halv klass, har ingen inspelning blivit kortare än två minuter, och ingen längre än precis över fyra. Varje elev har tagit mellan fem och tio minuter totalt för att fylla i matris och att ge feedback, beroende på hur mycket jag fyllt i i matrisen tidigare. De flesta ungefär 5 minuter. Mycket tid? Ja, kanske. Men inte mer än många andra sätt jag försökt mig på för att få till info inför utvecklingssamtalen.

Jag har inte utvärderat det här än. Återkommer när jag gjort det!




onsdag 6 mars 2013

Om bloggar - vad gjorde jag utan dem?

Efter att ha, tillsammans med en kollega, startat läsårets fjärde webbstjärneblogg slog det mig plötsligt att det är alldeles fascinerande så användbart bloggverktyget är. Det finns så många olika sätt att använda bloggen, och så många fördelar med bloggen som verktyg. I min undervisning detta läsår har jag använt bloggen för att

  • hålla ihop planering, förberedelser och efterarbete kurs för kurs för eleverna.
    I mina kursbloggar finns löpande inlägg med vad som ska göras inför lektioner (titta på flipfilm t.ex., eller något annat), vad som ska göras efter lektionen (kanske blogga om den på elevbloggen?), länksamlingar med kursplanering, viktiga dokument, bra extramaterial. Jag har en blogg för vare kurs, som är rättuppochnerutanglitterochglamour, det tar näst intill ingen tid att hålla den uppdaterad och eleverna säger själva i utvärderingar att de har vad de behöver för kursen på bloggen. Bra betyg.
  • stötta ett elevprojekt, Elevlyftet.
    I Elevlyftet är bloggen är ett redskap, av många, för att coacha klasskompisar och elever i årskurserna under. Elevlyftet har kanske inte riktigt lyft på webben, än, men är en samlingsplats för elevcoacherna som gör ett otroligt bra jobb afk. Och som lär sig massor om vad lärande är genom att stötta andras. De har flippfilmer på gång och funderar över chattfrågerum...
  • dokumentera en studieresa.
    Representanter för två skolor reste till Bangalore i höstas, och en blogg blev vår resedokumentation där alla bidrog med innehåll och där vi kunde formulera oss om och under vår resa. Tydligt och praktiskt.
  • presentera ett klassprojekt.
    Vår julkalender på tema Strindberg var ett vansinnesprojekt i december, men det gav möjlighet för många att visa nya kvaliteer i sin presentationsteknik, att pröva nya former och lära sig ett och annat om upphovsrätt - ibland the hard way... Ett jättelikt grupparbete där det gällde att ta ansvar för det som just i nuet behövde göras blev en färdig produkt, för andra att upptäcka.
  • samarbeta med elever och lärare på en helt annan skola i ett månadslångt läsprojekt.
    Vi skulle aldrig kunna träffas regelbundet och läsa tillsammans i rummet, men bloggen ger oss möjlighet att dela tankar, frågor och erfarenheter utan att de rumsliga avstånden stör. Osynkat i tid kanske, men också som ett pågående samtal där man får vänta på svar ibland - men också kan få vara nyfiken på vad som händer.  
Och utöver min undervisning har jag ju denna blogg, som alltför sällan uppdateras - jag gör väl inte så mycket nytt. Men jag är en av alla dem som använder bloggen som reflektionsrum och samlingsplats erfarenheter, och som ser att det är bra att tänka och försöka formulera sig kring vad man/jag faktiskt GÖR. 

Just nu bloggar jag en del på ankomsten.se , så reflektionerna kring arbetssätt och möjligheter hamnar där och inte här. En period. Och det handlar mest om läsande och läsare. Men det FINNS en del att annat blogga om, som handlar om samarbetsprojekt kring läsförståelsetest genom GoogleForms till exempel.. Det återkommer jag om. Nu var det bloggens alla möjligheter. Hurra för dem!