söndag 17 juni 2012

To be continued...

Att avsluta läsåret med två intensiva dagar med arbetslaget är som att läsa en roman av Dickens, nån av de mest typiskt följetongsskrivna. Vilka cliffhangers vi har! Elevlyftet med peerinstructors och en satsning på lyft för alla känns otroligt inspirerande, de nya samarbetsprojekten mellan naturvetenskap och svenska utvecklande och utmanande... och så är det idéerna jag har för hur man kan utveckla flippandet i Religion A och Svenska 1 och vad Svenska 2 ska bli...

Men jag VET att det är bra med sommarlov nu. Att tvinga mig själv att koppla bort och av skolan ett tag. Så, nu gör jag bloggpausförsök två. Ses i augusti?

måndag 11 juni 2012

Till alla som funderar på flipped classroom - en elevhälsning

Fick just tillstånd av min elev att lägga ut filmen med hennes hälsning till lärare om flipped classroom, och då kan jag ju inte låta bli, sommarlov eller ej. Glad sommar!


Och nu - SOMMARLOV!

Jag har faktiskt gjort det jag tänkte med den här bloggen under terminen: jag har använt den för att reflektera över min undervisning i allmänhet och min IKTanvändning i synnerhet. Jag kommer att fortsätta till hösten. Det är ett så bra sätt att få syn på sina tankar, att skriva ner dem. Och i bästa fall kan mina tankar väcka andra tankar hos andra.

Men nu, nu tar jag sommarlov.

Jag tror att det är viktigt - att ta sommarlov. Att återhämta sig efter ett läsår, att hämta energi och lust och engagemang i helt andra saker än skolsituationen. Själv ska jag ladda med konserver och böcker och ge mig ut till ön i Stockholms yttre skärgård för att läsa, bada, sola, läsa, elda vedspis, hämta vatten i brunnen, läsa, läsa, umgås med familj och vänner, akta mig för huggormar, läsa, bada mer, baka sockerkakor, dricka eftermiddagskaffe, och så läsa lite. Kanske blir det Ulysses, kanske inte. Kanske blir det Buddenbrocks, kanske inte. Deckare blir det, och kanske några fackböcker, och olästa godbitar från bokmässan förra hösten, och kanske Sara Lidman, och alltid Tove Jansson, och möjligen... Ja, jag har inte bestämt mig. Men en sak är säker, uppkopplad kommer jag inte vara så ofta. För att bli det måste man cykla till ångbåtsbryggan, det är enda stället med någorlunda säker täckning. Och där kan man ju inte hänga jämt.

Därför blir det inga inlägg förrän i augusti. Skulle jag tro. Till mig själv, och till eventuella andra läsare: njut av sommaren! När hösten kommer blir det mycket nytt och spännande. Som alltid!

#elevtycket

Lärartycket, rektortycket och elevtycket - tre sätt att låta oss som jobbar i skolan beskriva vår verklighet. Ett sätt att "reclaim the schools" (en uppmaning som sprider sig som en löpeld genom skolvärlden. Heja!).

Min etta och jag ägnade två lektioner under de allra sista och skälvande slutdagarna till att göra ett väldigt enkelt och oprententiöst elevtyck: och nu finns det med i Bloggen elevtycket. KUL, tyckte eleverna när jag träffade dem i morse (dvs i gryningen - sista övningen för i år var en traditionsenlig gryningscykling längs stadens vatten. Ljuvligt. Roligt. Vackert. Och de kinesiska lyktorna till minnet av en död klasskamrat lyfte skimrande i morgonrodnaden.). Kul att få ge uttryck, om än i det lilla formatet, för egna tankar om skolan, kul att bli lästa av andra. Hoppas att några läser och skriver en kommentar... Det är viktigt att bli sedd. Jag saxar en elevröst ur högen, en röst som jag tycker förmedlar bland annat det:

"Snälla lärare - var inte rädda. Var inte rädda för oss. Var inte rädda för att bestämma och var inte rädda för att testa nya saker. Vi vill bli överraskade när vi kommer till din lektion, aldrig riktigt veta vad som kommer härnäst.
Var inte rädda för att fråga oss om våra åsikter och var inte rädda för att involvera oss. Sånt gillar vi. Vi gillar när ni får oss att känna oss viktiga och hörda."

Flippat i Malmö

En dag om flippade klassrum i Malmö - dan efter skolornas studentutspring. Det var tappert av alla de lärare och skolledare som samlades i Pauliskolans aula trots att det säkert kändes i både kropp och själ att det är dags för LOV och ÅTERHÄMTNING och inget annat.

För första gången fick jag lyssna på Daniel Barker live, och som vi faktiskt arbetat parallellt med att flippa våra klassrum (vi startade ungefär samtidigt och har dragit ganska likartade slutsatser) på grannskolor var det verkligen roligt och givande att få både tillfälle att prata med honom (i en taxikö på motorvägen till exempel) och lyssna på honom. Knasigt att det sker i Malmö, och inte på hemmaplan, kan man tycka. Nåja.

Förutom att det var väldigt trevligt, var det intressant. Fysik och svenska är ämnen med rätt olika struktur. Och ändå är våra flippningar på många sätt så lika. Det kan se rätt olika ut, men i själva verket tyckte jag att det våra två föreläsningar om flippning framför allt visade var att principen är densamma oavsett ämne - och den har fog för sig. Oavsett ämne.

Här några av de tankar som slog mig när jag lyssnade på Daniel, i förhållande till vad jag sa själv:

Klassrummet är i fokus

Det är väl rätt självklart - men dock. I fysik handlar det om att förstå och applicera teorier i praktiken, till exempel med experiment och beräkningar. I svenska om att förstå och applicera kunskaper om sammanhang och teorier i praktiken, till exempel i  läsning av och produktion av text.

Ingångar, genomgångar - ser olika ut men innehåller detsamma

Våra flipfilmer ser rätt olika ut - Daniels genomgångar och mina har rätt olika karaktär. Till en del beror det på ämnena. Till en del beror det säkert på vilka vi är och vad som är våra styrkor och svagheter som lärare. Samtidigt blir det så uppenbart att vi jobbar efter samma principer: skapa ingångar och intresse hos eleverna, och sedan sätta grundläggande redskap i händerna på dem. Det är vad filmerna gör. I klassrummet använder vi redskapen.

Många elever uppskattar detta

Medan vi var i Malmö kom det ett sms om att Daniel fått ett väldigt fint pris (kanske det finaste man kan tänka sig?) - elevkåren på Norra Real hade utsett honom till skolans bästa pedagog. Vad härligt! Synd om honom att inte vara närvarande när priset delades ut, men jag tror att han också kände att alla i Malmö gladdes med honom.
      Jag har inte fått något pris, men jag hade med mig en film där en av mina elever (en film som inte gick att visa, min PC och skolans Macmiljö kompade rätt dåligt) hälsade till alla lärarna i Malmö att hon hoppades att de skulle våga steget, våga pröva att flippa sitt klassrum - för det funkar så bra för eleverna. När jag i torsdags frågade en av mina klasser om det fanns någon som ville hälsa de lärare jag skulle möta dagen därpå något om flippning, räcktes en skog av händer upp! Det var jättemånga som ville förmedla att att flippning har fördelar ur elevsynpunkt, men sedan (helt utan min inblandning) började de inbördes diskutera vem som skulle göra det bäst, och valet föll på Hanna. "För du kan verkligen vara övertygande", sa de andra. De ville verkligen att budskapet skulle nå fram.

Jag tror att många av de lärare och skolledare som lyssnade på oss redan är övertygade om att det finns poänger med att flippa klassrummet - jag fick på eftermiddagen se exempel på lärare som redan jobbat igenom massor av stoff till nya kurser, och som hade många nya tankar. Jag blev inspirerad av att träffa dem. Sharing is caring! Jag hoppas att Malmödagen gav dem som var där mest för att lyssna matnyttiga tankar. Själv åkte jag hem med friskt mod och engagemang. Det här läsåret är slut... men nästa!

onsdag 6 juni 2012

Gemensamt skrivande i TitanPad - to be continued

I skolan vet man aldrig riktigt vad som kan hända. För mina elever och mig blev den sista veckan med ordinarie lektioner präglad av ett oväntat dödsfall, och det påverkade förstås allt möjligt, till exempel vad vi använde vår gemensamma tid till. INTE att jobba färdigt med texterna på TitanPad. Det fanns mycket viktigare saker att tala om, tänka på och genomföra. Och detta med våra TitanPadtexter är världslig sak som vi dessutom kommer att kunna göra något åt i höst när vi träffas igen - i just denna klass fortsätter vi med Sv B nästa läsår.
    Det känns ändå befogat med någon slags bedömning av verktyget så här i halvtid. Vi har kommit så långt att de gemensamma texterna är klara, men vi har inte arbetat med bedömningar, stjärnor och önskningar, diskussion av lösningar och låsningar. Viktigt arbete återstår alltså.

Entusiasm

Mina elever reagerade väldigt positivt på TitanPad. Utgångspunkten, som vi alla var ense om (faktiskt!) var att de allra flesta i klassen hamnat på en av dessa "tröskelnivåer" när skrivandet har svårt att utvecklas: man skriver som man "brukar göra" och ser inte vare sig sina förtjänster eller brister, och har svårt att tänka ut nya vägar. Mitt förslag var därför att eleverna skulle tvinga sig in i en gemensam skrivprocess tillsammans med en klasskompis, för att tillsammans producera en text om vår gemensamt lästa bok (Doktor Glas). För detta syfte var TitanPad ett bra verktyg - och eleverna tyckte att det initialt var KUL. Arbetet tydliggjordes, man kunde se och fundera över hur texterna förändrades, och själva verktyget var lättarbetat.


Tröttsamma spamkommentarer

Jag gjorde våra TitanPads helt öppna, för att det skulle vara lätt att komma åt dem. Lösenord har en tendens att glömmas bort, komma bort, sabotera... och jag ville se till att det var fokus på ARBETET och inte på hur man hittade dit. Det visade sig att det fanns nackdelar med det. Chattfunktionen (som kom att vara ett utmärkt verktyg lite senare i arbetet) var dels lite för kul att leka med för de elever som inte kom igång med sitt eget skrivande (det spammades friskt i andras chatter under den första lektionen), dels öppen för arbetsblyga individer som sannolikt söker upp Pads bara på kul och skriver trams och snusk (företrädesvis på engelska) i chatterna. Tack och lov var det dock ingen som gav sig in i själva texterna och saboterade där.
     Vi valde faktiskt att fortsätta ha Padsen (hur i hela fridens namn ska man böja för att känna sig bekväm både med ordet och sin roll som svensklärare? Hu, det får jag fundera på över sommaren...) öppna för att det var mest praktiskt. Tramschattarna i klassen försvann rimligt väl när arbetet verkligen tog fart, och de engelsktalande apskaften låtsades vi som om de inte fanns. Det funkade. Över sommaren, när nu texterna ligger kvar för att vi ska arbeta vidare i höst, låser jag dock in dem med lösenord.

Välfungerande verktyg

Alla tyckte att TitanPad fungerade bra som verktyg: det är tillräckligt snabbt, både skrivyta och chatt fungerar bra, det är lätt att använda extrafunktioner (som den rätt roliga "filmen" där man kan se hur texten vuxit fram) och suveränt att när texten var färdig kunna konvertera till ett vanligt word-dokument, vilket gjorde att vi fick ett texthäfte att arbeta med och inte var tvungen att hålla koll på 13 olika TitanPads (som det blev i min klass).

Fungerar både i klassrummet och på distans

Vi använde fyra lektioner till skrivandet - tre i klassrummet och en fjärde med skrivande på valfri plats men på bestämd tid, nämligen lektionstiden. På min 1:11-skola har vi ju stora problem med datortillgången och kvalitén på datorerna, så när eleverna bönade och bad om att få skriva hemma på sina välfungerande datorer så tyckte jag att det var OK en dag när det inte påverkade andra lektioner.
    Skrivandet i klassrummet har förstås sina fördelar, eftersom jag finns nära till hands och kan hjälpa till att förklara hur man gör och föra resonemang om upplägg och innehåll. En nackdel med gemensamt skrivande i klassrummet, ett skrivande som förutsätter någon slags kommunikation mellan dem som jobbar, var att det blev pratigt - och därmed svårt att få tydlig arbetsro. Det ÄR trots allt enklare att prata med varandra än att använda chattfunktionen.  Men för att få ner ljudvolymen började allt fler använda chatten allt bättre - och när vi hade arbete på distans sista lektionen funkade det utmärkt. Också i samspelet med mig. Jag hade alla 13 Padsen uppe och gick in och ut ur chattarna för se hur det låg till. Och faktiskt var alla utom en igång på avtalad tid (vilket jag ju också kunde konstatera när jag såg vad som hände på skärmen).

To be continued!

Det här arbetet är inte klart - det fortsätter i höst. Jag tänker också fortsätta att använda TitanPad som verktyg,  för jag ser stora möjligheter med det. Det blir mer om detta i höst alltså!