tisdag 11 juni 2013

Efter 1,5 år: sammanfattning och avslutning

Tiden går fort när man har roligt. Och ibland går den bara fort. Att det är drygt ett och ett halvt år sedan jag började först fundera på, bekanta mig med och sedan treva mig fram i konceptet "det flippade klassrummet" känns obegripligt på flera sätt. Har jag inte hållit på längre än så? Och samtidigt: hur fort gick inte det här?

Sättet att arbeta med filmade genomgångar och elevrespons via film känns för mig som ett nu irreversibelt steg i min utveckling som lärare. Precis som alla andra har jag fortfarande minst lika mycket kvar att lära som det jag redan kan, men det senaste läsårets erfarenheter kommer jag att fortsätta att bygga på - därom är jag viss. En kort sammanfattning av vad och varför:

1. Filmade lärargenomgångar skapar utrymme för eleverna att ta till sig stoff och utgångspunkter på ett mer individualiserat sätt
Mina elever återkommer ofta till att de filmade genomgångarna är bra för att man kan återkomma till dem, för att de gör det lättare att både repetera sådant man tycker är svårt eller få med sådant man missat. Vad eleverna tycker är svårt är alldeles olika. Likaså vad de missar. Därför använder de filmerna delvis på olika sätt - olika mycket, i olika skeden av sin kunskapsutveckling.

2. Filmade lärargenomgångar skapar större utrymme för "verkstad i klassrummet"
Mina klassrum har präglats av betydligt mer aktivt diskuterande, problemlösande och utforskande detta läsår än tidigare. Grundförutsättningen är TID. Mer tid att arbeta med tillämpningar och utmaningar. Mer tid till peer-instructing, till utmanande frågor och respons. Att jobba med socrative har gjort fler elever aktiva i klassrummet.

3. Förståelsen - eller bristen på den -  har gjorts synlig bland annat genom interaktiva responssystem
Arbetet med socrative har gjort fler "svar" och "frågor" synliga i arbetet, och har givit mig bättre koll på var vi är i det gemensamma kunskapandet. Framförallt vad gäller läsförståelse har jag upptäckt att jag vetat alldeles för lite om vad elever inte förstår tidigare. Jag har upptäckt, många gånger, att det jag trodde var glasklart inte alls är det. Jag har "tvingats" ändra mina upplägg, mina planeringar och mitt genomförande snabbare och mer genomgripande än någonsin förut. Och jag tror att det är en i grunden välgörande och för kunskapsutvecklingens kvalité avgörande faktor.

4. Individuell elevrespons med film (av såväl muntliga som skriftliga prestationer) har för de allra flesta elever lett till fokus på förbättringsområden - och bättre resultat
Jag har kunnat konstatera att många - inte alla - elever uttryckt sin uppskattning över de responsformer jag använt med filmens hjälp, och att många ANVÄNT den respons de fått när de givit sig i kast med nya uppgifter. Jag har sett tydlig höjning av måluppfyllelsen . En del av den hade med all säkerhet kommit ändå, därför att övning ger färdighet - men jag kan också se att elever har övat just på de färdigheter de brustit i, och fått feed back och feed forward kring. Den tid jag lägger ner på bedömnings- och responsarbete förefaller få betydligt bättre utväxling genom nya former. Att jag sedan, som de flesta av oss, behöver fortsätta att utveckla den respons jag ger är delvis en annan sak.

5. Genom att arbeta med nya sätt att föreläsa, ge respons, ge uppgifter - hittar jag nya sätt att göra detsamma
Jag hade ingen tanke på filmad elevrespons när jag började filma genomgångar. Jag hade ingen aning om vad jag skulle upptäcka av frågeformuleringsutveckling och kolloborativt lärande när jag började använda socrative. Olika delar i mitt lärararbete har utvecklats, förändrats, förbättrats - och ibland förkastats. Inte därför att jag på förhand visste hur det skulle bli utan för att jag lär mig nytt och ser nya möjligheter på vägen.

6. Didaktiska utmaningar är ALLTID det intressanta - teknik är underordnad. Men tekniken kan ge nya möjligheter att utveckla didaktiken. 
Alltid, alltid, alltid. IT är ingenting i sig självt. Ingenting. Men kopplad till didaktisk tanke och utveckling kan IT betyda mycket. I alla fall för mig - och för mina elever.

Och med dessa ord går Mrs Tigerteach på ett evigt sommarlov. Min "pseudonym på nätet", som föddes i en trevande start behövs inte längre. Jag avslutar den här bloggen, som har varit min följeslagare under ett och ett halvt år av tankar, utveckling, motgångar och framsteg. Nu är det dags för ett nytt kliv vidare, och den som vill får gärna följa med på resan. Jag startar en ny blogg när läsåret 13/14 börjar, just nu med arbetsnamnet Lejonet och räven, och bjuder dig som vill att följa den. Länk kommer vad det lider.

Men först - SOMMAR!