Flippat i Malmö

En dag om flippade klassrum i Malmö - dan efter skolornas studentutspring. Det var tappert av alla de lärare och skolledare som samlades i Pauliskolans aula trots att det säkert kändes i både kropp och själ att det är dags för LOV och ÅTERHÄMTNING och inget annat.

För första gången fick jag lyssna på Daniel Barker live, och som vi faktiskt arbetat parallellt med att flippa våra klassrum (vi startade ungefär samtidigt och har dragit ganska likartade slutsatser) på grannskolor var det verkligen roligt och givande att få både tillfälle att prata med honom (i en taxikö på motorvägen till exempel) och lyssna på honom. Knasigt att det sker i Malmö, och inte på hemmaplan, kan man tycka. Nåja.

Förutom att det var väldigt trevligt, var det intressant. Fysik och svenska är ämnen med rätt olika struktur. Och ändå är våra flippningar på många sätt så lika. Det kan se rätt olika ut, men i själva verket tyckte jag att det våra två föreläsningar om flippning framför allt visade var att principen är densamma oavsett ämne - och den har fog för sig. Oavsett ämne.

Här några av de tankar som slog mig när jag lyssnade på Daniel, i förhållande till vad jag sa själv:

Klassrummet är i fokus

Det är väl rätt självklart - men dock. I fysik handlar det om att förstå och applicera teorier i praktiken, till exempel med experiment och beräkningar. I svenska om att förstå och applicera kunskaper om sammanhang och teorier i praktiken, till exempel i  läsning av och produktion av text.

Ingångar, genomgångar - ser olika ut men innehåller detsamma

Våra flipfilmer ser rätt olika ut - Daniels genomgångar och mina har rätt olika karaktär. Till en del beror det på ämnena. Till en del beror det säkert på vilka vi är och vad som är våra styrkor och svagheter som lärare. Samtidigt blir det så uppenbart att vi jobbar efter samma principer: skapa ingångar och intresse hos eleverna, och sedan sätta grundläggande redskap i händerna på dem. Det är vad filmerna gör. I klassrummet använder vi redskapen.

Många elever uppskattar detta

Medan vi var i Malmö kom det ett sms om att Daniel fått ett väldigt fint pris (kanske det finaste man kan tänka sig?) - elevkåren på Norra Real hade utsett honom till skolans bästa pedagog. Vad härligt! Synd om honom att inte vara närvarande när priset delades ut, men jag tror att han också kände att alla i Malmö gladdes med honom.
      Jag har inte fått något pris, men jag hade med mig en film där en av mina elever (en film som inte gick att visa, min PC och skolans Macmiljö kompade rätt dåligt) hälsade till alla lärarna i Malmö att hon hoppades att de skulle våga steget, våga pröva att flippa sitt klassrum - för det funkar så bra för eleverna. När jag i torsdags frågade en av mina klasser om det fanns någon som ville hälsa de lärare jag skulle möta dagen därpå något om flippning, räcktes en skog av händer upp! Det var jättemånga som ville förmedla att att flippning har fördelar ur elevsynpunkt, men sedan (helt utan min inblandning) började de inbördes diskutera vem som skulle göra det bäst, och valet föll på Hanna. "För du kan verkligen vara övertygande", sa de andra. De ville verkligen att budskapet skulle nå fram.

Jag tror att många av de lärare och skolledare som lyssnade på oss redan är övertygade om att det finns poänger med att flippa klassrummet - jag fick på eftermiddagen se exempel på lärare som redan jobbat igenom massor av stoff till nya kurser, och som hade många nya tankar. Jag blev inspirerad av att träffa dem. Sharing is caring! Jag hoppas att Malmödagen gav dem som var där mest för att lyssna matnyttiga tankar. Själv åkte jag hem med friskt mod och engagemang. Det här läsåret är slut... men nästa!