tisdag 21 augusti 2012

Femte året med elevbloggar...

Dags att starta en ny omgång elevbloggar. Jag räknade just ut att det är femte läsåret jag jobbar med bloggen som redskap - eller snarare låter eleverna jobba med bloggen som redskap. Och jag har lärt mig en del på resan, även om jag tror att jag har mycket kvar att lära och utveckla. Och bloggandet som idé och företeelse har utvecklats.

Jag minns så väl när jag i hastigt mod bestämde mig för att mina elever skulle bokblogga hösten -08. Och ännu bättre minns jag min totala panik när jag läste de första inläggen. Alla svordomarna? Och de slarviga uttrycken? Hela språksituationen som kändes så plötsligt obekväm att jag inte visste vart jag skulle vända mig... och tanken på att en kollega skulle se något av det som skrevs och hur jag skulle rullas i tjära och fjäder... Svår hjärtklappning och ångest. Fast det visade sig ju att mina elever hade samma slags ångest, fast från andra hållet. Skriva skolsaker i bloggmiljö? Två oförenliga världar som skulle mötas? Vi enades om och i det nya och utmanande i att försöka låta de bästa av de två världarna mötas: innehållet och reflektionen från "skolinnehållet" och det personliga och uttrycksfulla  från blogghållet (en svordom KAN vara uttrycksfull. Men inte ett slapphänt osande. Det var vi faktiskt helt överens om, mina elever och jag). Och det blev helt OK.

Sedan har jag fortsatt. Och gjort på olika sätt, olika år. Det här är vad jag tror att jag lärt mig hittills:

1. Bloggskrivandet utvecklar mina elevers förmåga att skriva. De elever som bloggar uthålligt, det vill säga skriver ett inlägg i veckan ungefär, FÅR ett lödigare språk. De märker det själva - och för mig är det hur tydligt som helst. Det är inte alltid de som bäst behöver det som orkar hålla geisten uppe, men varje år är det några av de där inte fullt så framgångsrika skribenterna som tar några tydliga utvecklingssteg i samband med just bloggandet. Och de riktigt säkra kan bli hur bra som helst.

2. Bloggskrivandet utvecklar mina elevers sätt att tänka. "Jag tänker bäst när jag tänker på annat" var det någon som sa, och bloggandet har en plats där. Att sno lite runt i tankar och funderingar och plötsligt få syn på något - det händer inte så sällan för mina bloggare. Inte så sällan upptäcker de det själva efter en periods skrivande. "Jag har börjat upptäcka att jag tänker" var det nån som skrev.

3. Bloggskrivandet sporrar skribenter att läsa och lära av varandra. Inte alla läser andras bloggar - men de som gör det brukar upptäcka saker. Och fundera över det egna sättet att skriva. Imitera lyckade lösningar - för att utveckla vidare själv. Eller i alla fall försöka.

4. Det är inte nödvändigtvis att skriva om det jag ber dem skriva om (jag har oftast en bloggfråga knuten till veckans lektioner, någon text vi läst eller diskussion vi fört som de kan/ska utgå ifrån) som skapar utveckling. Några av dem som utvecklats mest har mest ägnat sig åt att skriva om hur puckat det är att blogga. Men de har gjort det med allt större finess och språklig stuns, och plötsligt är de fast i skrivträsket. De upptäcker att det är roligt att tänka språk, att tänka ord, att tänka textvändningar.

5. Bloggandet kan övervinna skrivkrampen. Det är möjligt att skriva en kort text. Korta texter kan bli längre. Bloggen kan bli en start.

6. Man kan komma igen efter en dålig period. Den som struntat i/inte mäktat med det regelbundna skrivandet kan ta upp det igen. Det är ett tåg som ständigt har nya avgångar, bloggtåget.


MEN

7. Jag har lärt mig att jag måste vara en aktiv läsare, och ge kommentarer så att eleverna ser att jag läser. Och det blir mycket när man har många elever.Men det finns ingen genväg. Smarta lösningar för att se när någon skrivit finns i Blogger (som jag använder). Jag använder dem.

8. Jag har lärt mig att hushålla med bloggandet, så att det blir nya utmaningar genom åren. Numera bloggar jag inte i ettan (fast det är då det talas om att skriva för att tänka - men det kan man gott ha nytta av att arbeta med senare också, Bloggandet är ett medel för att nå andra mål i formuleringskonst och textstrukturerande. Och insikter förstås.) utan börjar med det i tvåan.

9. Och ibland tappar också jag orken och suget och entusiasmen. Men då gäller samma för mig som för eleverna: bloggtåget har nya avgångar. Man kan börja om med en klass - och det kan bli kanonbra.

Så nu börjar jag igen. Nya tag - mot nya lärdomar.




3 kommentarer:

  1. Tack för att du delar dina tankar! Under vårterminen tog jag upp arbetet med blogg i undervisningen igen och det gick väl sådär. I år är eleverna tvåor (gymnasiet) och jag funderar på att utveckla det... Men dina elever... har egna bloggar? Eller har ni en gemensam?

    /Magda

    SvaraRadera
  2. Jag har gjort på lite olika sätt - med olika framgång. Jag har alltid haft individuella elevbloggar som bas (ser bloggen som en slags "öppen portfolio" för reflekterande skrivande - individuellt) men gjort på olika sätt med egen blogg/kommentarer etc. I år tillbaka till att eleverna har egna bloggar och jag en "samlingsblogg", men nytt är att jag lägger alla deras bloggar i min bloggrulle så att de lättare hittar varandra. Jag startar i dag, det tar väl nån vecka att få igång klassen, och säkert fler innan alla är på spår. du kan se på n11e.blogspot.com så småningom.
    :) Katarina

    SvaraRadera
  3. så spännande. jag har nog ställt mig kritisk när det har talats om bloggande i undervisningen innan, för att jag inte har sett ett klart syfte, kanske för att jag själv har haft svårt att tänka mig tanken på en gemensam blogg.

    men samtidigt är det ju såklart briljant, jag vet ju själv hur mycket jag saknar att blogga nu när jag inte gör det, och kanske är det sättet att få eleverna att faktiskt inse att det kan hjälpa en vidare i tankarna.

    sen är då frågan med vilka man skulle kunna starta. jag har två nior, en etta och två treor, en i engelska och en i svenska. spontant så skulle det passa bra in i nian, men frågan är om de förmår göra något av det. ja, det tål att tänkas på! tack för inspiration - igen!

    SvaraRadera