UR - allt är nytt, och inget förändrat!

Det är en märklig men tydlig paradox i mitt lärarliv att allt är nytt men inget förändrat. Samtidigt som det mesta är förändrat men inget är nytt. Beroende på vad man tänker på i första och andra ledet: mitt pedagogiska arbete och ansvar, inget nytt eller förändrat, mina verktyg och möjligheter och metoder - allt nytt och förändrat. I dag känns det särskilt tydligt.


Vaknade till Erik Fichtelius debattartikel om skolan och digitaliseringen och studsade till av förtjusning. Äntligen! Äntligen kommer alla åt UR:s program. Och äntligen en helsida på DN debatt som med fokus och esprit hävdar skolans digitala efterblivenhet i allmänhet. Inte alla skolor. Men många. Bland annat min.

Som jag har LÄNGTAT efter att få möjlighet att ge elever möjligheter se hela eller delar av program som UR gjort - det finns bra många som är mer än sevärda. Förra läsåret, efter att vi sett på delar av ett program om språk, kom en elev fram och frågade hur hon kunde få se resten av programmet, och gärna resten av serien, för det var ju så himla spännande det här med språk och programmet verkade så bra och hon ville jättegärna... Hur trist på en skala var det inte att behöva säga, nej tyvärr - vi kan bara se programmen via lösenord som är kopplade till mig som lärare. Hur riktigt och rätt är det inte att jag från och med i dag kan just tipsa henne om att hon kan fortsätta botanisera på egen hand i ett rikt programutbud!

Som jag har LÄNGTAT efter att kunna ge elever som hemuppgift att se hela eller delar av program som UR gjort. Jag vill ju kunna jobba med att DISKUTERA, ANALYSERA, VÄRDERA och gemensamt REFLEKTERA över det vi sett - något som det varit svårt att få tid för när eleverna först måste se programmet (den "lätta biten") tillsammans i klassrummet. Diskussionen har ofta fått bli enskild reflektion som läxa - och så har eleven lämnats att lösa den "svåra biten" på egen hand. Hur riktigt och rätt är det inte att jag kan flippa tidsanvändandet från och med nu, så att eleven tittar på egen hand och processar tillsammans med mig och andra!

Som jag har LÄNGTAT efter att kunna ge elever individuella eller gruppvis riktade UR-program att jobba med. Det egna intresset, det individuella behovet, möjligheten till fördjupning i grupp... plötsligt är det inte bara text utan också UR-program som kan riktas och användas på ett mycket mer ändamålsenligt sätt!


Och för att kunna allt detta behövs två saker: att UR:s material ligger fritt och att mina elever har tillgång till dator och uppkoppling. Det ena har UR nu stått för. Det andra har 95% av mina elever fixat på egen hand (eller snarare deras föräldrar). 95% räcker inte. ALLA elever måste ha tillgång till en dator, på samma sätt som före datorns tid jag som lärare krävde att ALLA elever hade tillgång till böcker (det gör jag nu med förresten. Självklart! Böcker! Och pennor och papper och bilder. Men ingen har nånsin sagt att det är ett för högt ställt eller tveksamt mål). Och sedan måste jag som lärare göra precis med de digitala redskapen som med de analoga: VÄLJA VAD vi använder tillsammans i klassrummet, med en tydlig idé om VARFÖR. På samma sätt som jag för skolarbetets del VÄLJER VAD eleverna gör på egen hand (eller tillsammans med varandra) utanför klassrummet, med en tydlig idé om VARFÖR.

Mitt jobb som pedagog har egentligen inte förändrats så mycket av den digitala revolutionen. Jag jobbar precis som förut med att välja hur vi ska driva kunskapsutveckling i klassrummet - och utanför. Det är bara alla mina verktyg som är HELT nya. Med nya verktyg skapas nya möjligheter och nya metoder. Men det är inget nytt för en lärare -eller hur?