Varför de sociala medierna är en del av mitt läraruppdrag

Jag tror att sociala medier är otroligt viktiga för oss som arbetar i skolan.

I en tankeväckande - och inte så lite sorglig - artikel i DN den 2 september om Jan Stenbeck fastnade jag för ett begrepp som ekonomihistoriker lär ha myntat i samband med det stora teknologiska systemskifte som präglade slutet av -90talet: "heterogeneous ingeneering", översatt till brokig eller mångskiftande ingenjörskonst. Begreppet försöker fånga in vad som krävs för att lyckas i affärer när ett stort teknologiskt systemskifte äger rum.

Sådana systemskiften är inte vardagsmat. Nyheter, och nytänkande - det behövs hela tiden. Men de här STORA systemskiftena infaller bara sällan. De skapar grunden för nya maktförhållanden och ekonomiska förutsättningar; i artikel talas om järnvägen, elektrifieringen, bilismen, datoriseringen, mobiltelefonen, internet...

Artikelförfattaren Per Andersson sammanfattar systemskiftenas karaktär:
"När helt nya möjligheter uppstår gäller inga gamla lagar. När ny teknik möjliggör attraktiva, värdefulla saker som tidigare inte varit möjliga uppstår en mycket speciell situation. Man vet inte riktigt vem det är som bestämmer. Man vet inte riktigt vart det hela är på väg. Det är osäkert på alla sidor samtidigt.
     Sådana situationer uppstår bara sällan.
     För att färdas lyckosamt i sådan labil terräng måste man förstå sig på politik, teknik, pengar och människor och deras drömmar."

Artikeln handlar om finansmannen Stenbeck och hans imperium. Men jag läste den om skolan och vår situation i dag. Jag blev påmind om att mycket av det som diskuteras kring IT- och IT-resurser inte bara är lätt förvirrade och osäkra bedömningar från alla möjliga aktörer, utan också en förvirring och osäkerhet om makt. När mobiltelefonin bryter in i klassrummet med en våg av samband, möjligheter, distraktioner, utmaningar - vem är det då som bestämmer? När IT-kostnaderna skenar - vem håller i betslet? Och när utbildningspolitiker försöker rama in unga människors val och livsvägar - var forsar drömmarnas och förväntningarnas stormfloder igenom?


Jag känner mig högst osäker på vilka som är de bästa färdkamraterna i den labila terräng där jag som lärare dagligen vistas. Utbildningspolitiken tycks mig okunnig, IT-aktörerna saknar - förstås, för det är inte deras roll! - fokus på det som går utöver den egna vinsten, skolbyråkrater ser maktbalansen förskjutas på ett för dem olyckligt sätt...

Maktförhållandena i skolan är förändrade. Man kan tycka olika saker om det, men man kan inte låtsas som om förändringen inte finns. Själv är jag mest nyfiken på hur det nya landskapet ser ut, och var vägarna går. Att man färdas bäst tillsammans tror jag är en erfarenhet att ta vara på. Jag är helt övertygad om att vi tillsammans måste diskutera både politik, pengar, teknik och människors drömmar för att hitta rätt. Och inte en sak i taget, utan allt i samspel och motljus. Kanske är det just nu i de sociala medierna, med samband och sammanhang som inte nödvändigtvis följer de traditionella skolstrukturerna, som den diskussionen växer fram? Kanske är det på twitter, fb, i bloggosfären, via wikisar eller knytkonferenser eller genom andra "nya" typer av som den brokiga undervisningskonsten tar gestalt?

Det brokiga kan nog te sig rätt bråkigt ibland. Mitt twitterflöde är ibland en ilsken sammanstötning mellan oförenliga skolbilder, stundom en ström av självupphöjande egoboosts, oftast ett flöde långt större än jag orkar ta in - men ständigt en källa till synvändor och omförhandlanden av tidigare insikter.

Vi rör oss i labil terräng, men många tillsammans. Sociala medier är ett (av många) sätt att hålla koll på verkligheten. Och kartan. Och sambanden...