lördag 7 april 2012

Eftertankens kranka blekhet...

Det är lätt att komma på efteråt vad man borde ha sagt. Så också när man utan särskilda förberedelser blivit ombedd att sitta i en soffa med IT-ministern och säga något om IT-situtationen i svenska skolor.

Jag tror att journalisten i förrgår ville att jag skulle säga arga saker. Det blir bättre TV. Själv tänkte jag att jag ville säga konstruktiva saker. Det gynnar (oftast) utvecklingen när man står i en tydlig konfliktsituation. Och det får man ju säga att jag som lärare gör - inte med ITministern, för vi är nog rörande eniga, men med stadens utvecklingsbyråkrater. De tycker att de har utvecklat bra, jag tycker att de stått för en katastrof.

Men så här efteråt kan jag ändå tänka att det FINNS några saker jag skulle vilja ha sagt till IT-ministern. Inte för att jag hade fått utrymme till det i TV-soffan, det hade inte stämt in i dramaturgin där. Men för att det kanske behöver sägas. Så jag ska skriva det till henne i ett mail, och så skriver jag det här.


Till Anna-Karin Hatt

Jag tror att du och jag utifrån våra olika perspektiv, jag som pedagogen och du som IT-ministern, har likartade visioner för vad som måste ske i svenska skolor vad gäller IT. Jag tror att du och jag, utifrån våra positioner, också är i den lite besvärliga situationen att vi båda har stort ansvar för vad som sker - och inte är de som bestämmer över det. Som vi organiserat skolan i Sverige är den en kommunal angelägenhet i första hand (och sedan outsourcar vi den med friskt mod till alla möjliga slags organisationer, med alla möjliga slags mål via kommunerna).

Att ha ansvar utan att befogenhet är knepigt, det vet var och en. Men helt tandlösa är vi väl inte nån av oss, i våra roller. Jag, som pedagog, har en hel del jag både kan och måste göra för att utveckla IT-användningen i skolan. Och du som IT-minister har också en del som du kan och måste göra. Det här är vad jag skulle önska av dig som IT-minister:

Fortsätt att tala om hur det verkligen ser ut den svenska skolan vad gäller IT

I din blogg skrev du i går (Sverige världens mest IT-mogna land) om den fläckvisa digitaliseringen i skolan. Det är bra. Tidigare har jag sett dig skriva om att den svenska skolan har "hyggligt med datorer" - och det är kanske sant ur ett "genomsnittsperspektiv", men det fungerar inte i den krassa verkligheten. Några har mycket, andra väldigt lite. Och det beskriver du nu. I den situation där jag står, i en ITmässigt underutvecklad gymnasieskola, är talet om "det genomsnittligt hyggliga" en av de största fienderna till vettig IT-utbyggnad. Så länge det är "genomsnittligt hyggligt" är det ingen ko på isen. Men för min skola står kon på isen, i vårvindarna, och det går illa. Att du som IT-minister talar tydligt om att genomsnitt inte hjälper den enskilda eleven, utan att alla har rätt till digitala verktyg, är väsentligt.

Fortsätt att tala om hur det måste se ut i svenska skolan

Som IT-minister skriver du i din blogg i samma blogginlägg om hur det måste se ut i den svenska skolan. Att barn och ungdomar ska få de lärverktyg de behöver. Här måste du vara som mina elever säger "mer övertydlig". Skolan är inte bara ett ärende för utbildningsdepartementet (tack och lov, skulle kanske någon säga) utan är ett samhällsansvar i mycket större bemärkelse. Eftersom IT i skolan är ett av de områden där Sverige inte på något sätt ligger i den framkant vi behöver ha närkontakt med för att fortsätta vara ett kunskapsintensivt land, måste just skolors IT-situationer ligga enormt högt på din agenda. Hela tiden.

"Måsten" utan konstruktiva vägar framåt kommer inte att hjälpa

I den senaste skolreformen har IT-användning lyfts in som obligatorier och förutsättningar i de flesta ämnen. Numera måste elever i gymnasiet t.ex. i kursen i svenska också visa att de på ett tillräckligt bra sätt kan hantera någon typ av presentationstekniskt hjälpmedel. Det är bra. Det ställs krav på lärarutbildningen att utbilda i och utveckla didaktisk kompetens och pedagogisk utveckling med hjälp av IT. Det är också bra.

Men måsten utan konstruktiva förutsättningar är helt tandlösa. Mina elever KAN inte jobba med datorer i skolan, för de har inga. Torrsim med IT-verktygen går till en viss gräns, men när man väl ska i vattnet behövs oftast läraren en liten stund till... Därför måste du som IT-minister kanske också fundera över vilka strukturella verktyg som använts tidigare, för sådant som givit framgång. Hur har ni arbetat för att skapa möjlighet för så många privatpersoner i Sverige kan ha dator och bredband hemma t.ex? Hur skapar man likartade strukturella förutsättningar för skolor? I din blogg skriver du att "it-utbyggnaden främst ska ske på marknadens villkor, och att offentligt stöd endast ska gå till områden där det saknas marknadsmässiga förutsättningar" när det handlar om bredbandsstrategi. Hur ser du på skolan i detta avseende? Måste man inte fundera en del över marknad och måsten? Hur kan regeringen på ett tydligt och konstruktiv sätt bidra till att kommunerna - som har ansvaret och kostnaderna - verkligen gör det som måste göras? Och det också utan att de "eldsjälar" som du skriver om är tillstädes?

Jag tror att skolan har enorm betydelse, på gott och ont. Och jag tror att du som IT-minister både kan och måste arbeta ännu tydligare på alla plan för att kräva och konstruktivt verka för en IT-utvecklad och IT-klok skola. Jag tror dessutom att du vill.

Tillsammans i arbetet för framtidens skola - här och nu!

Med vänlig hälsning

Katarina


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar