onsdag 8 februari 2012

120 iPads flög förbi...

I förra veckan flög 120 iPads förbi mina elever i rasande fart. De landade på helt andra skolor, hos andra ITK-intresserade och kunniga lärare. Grattis till dem!

Några reflektioner kan jag ändå inte låta bli att göra kring dessa flygande möjligheter som jag en snabb sekund såg utanför fönstret. Historien bakom dem är att Stockholms stad i höstas beslöt att låta några skolor få jobba med pilotprojekt: utvalda arbetslag skulle få tillgång till iPads till elever och lärare. Fast självklart bara de som hade nån tanke med det hela och som skulle kunna vara spjutspetsar.

Min rektor skickade frågan till mig: ville arbetslaget jag jobbar i ansöka. VILLE VI??? GISSA??? Jo jäsiken, det ville vi. Det här var i mitten av december - en rätt hektisk tid när man ska sätta betyg i kurser som avslutas, ge omdömen till elever i alla andra kurser, ja och så har man ju kört järnet i en termin så man börjar bli lite lagom tröttkörd. Den 20 december fick jag ett mail från gymnasieområdeschefen med en rätt så omfattande beslutsunderlagsblankett, och beskedet om att den skulle vara inne och ifylld senast den 12 januari. Om man tänker arbetsdagar innebar det att jag hade de tre kommande arbetsdagarna på mig att jobba med ansökan. Tre arbetsdagar som inte på något sätt var tomma på arbetsuppgifter. Därtill kom ju förstås jullovet 21 dec till 9 jan, men det var faktiskt redan rätt inbokat, med fem klassuppsättningar elevtexter, tre kursstarter att förbereda... ja, och så tänkte jag ju träffa ungarna också. Men ändå.

Jag la ner rätt mycket jobb på den där ansökan: satte mig in i säkerhetsfrågor (genom att ta kontakt med andra, i andra kommuner, som jobbar med 1-till-1-lösningar), kollade upp forskningsreferenser, försökte formulera tydliga pedagogiska mål och möjligheter. Och jag tyckte själv att min ansökan blev rätt bra. Det tyckte min rektor också.

Fast gymnasieområdeschefen tyckte att ett annat arbetslag hade ännu mer att vinna. Och det hade de säkert. Jag har inte fått återkoppling på hur, utan bara i rätt svävande ordalag "ja de verkade ha mer... att komma med". Lite synd att det beslut som gymnasieområdeschefen skulle ta, det fick minsann tidsfrist från den 12 januari ett par veckor fram, så min desperata brådska att få fram uppgifter och formulera mig känns i efterhand inte helt rättvis - jag kan ju inte undgå att tänka att jag hade kunnat formulera mig tydligare och visa på vad vi vill och varför vi vill det ännu bättre, om jag fått lite mer tid? Men villkoren var ju lika för det andra arbetslaget, så när de nu lyckades bättre så...

Via twitter fick jag reda på att ett projekt som nog ändå måste likna det jag ansökt för rätt mycket, en lärare som jobbar med the flipped classroom, också fick iPads. Istället för att dela ut till ett enda gymnasiearbetslag som tanken först var valde Stockholms stad att finansiera iPads till tre gymnasiearbetslag. Det fanns så många bra ansökningar nämligen. Och jag tänker, att min läste de inte ens. Den hamnade ju i gymnasieområdeschefens papperskorg. Och det gäller förstås andras ansökningar också. Kanske finns det mer pedagogisk vilja och incitament bland stadens lärare än stadens utbildningsförvaltning kan tänka sig? Kanske finns det sprängkraft som bara väntar på att få MÖJLIGHET att komma loss? Kanske skulle man fundera över varför det är så få som har RÅD med datorer till sina elever? Kanske skulle man snart börja resonera lite om den IT-strategi som gör att min skola betalar 5,1 miljoner kronor för en IT-nivå som sannolikt ligger i bottenskrapet bland gymnasieskolor i Sverige?

Jag vet att på två av de skolor som fick iPads till arbetslagen är datortillgången ganska god. En av skolorna är redan en 1-till-1-skola, så där har eleverna nu en egen dator OCH en iPad. Imponerande. På en annan skola kan en elev kvittera ut en lånedator i biblioteket anytime. Lite sämre läge, men dock. På min skola kan eleven slåss bland de 1100 andra om någon av de knappt 100 elevdatorerna i korridorerna (det finns ett tiotal i biblioteket också), eller ha turen att vara lektionsförlagd i skolans enda datasal. Eller ta med en egen dator. Eller vara utan. De flesta av de 1100 kidsen blir, som den sifferkunnige lätt inser, utan. Och iPadsen flög förbi.

Bitter? Inte jag inte. Men lite frågande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar