måndag 13 februari 2012

Visa att du inte är en hund

Jag läser en massa artiklar om undervisning på/med nätet - och en hel del av dem handlar om ren nätundervisning. Det är ju INTE vad jag ägnar mig åt, men det finns ändå saker i diskussionerna som jag tänker har bäring på the flipped classroom. En sådan sak är rådet att visa att man inte är en hund.

Jag läste om olika saker att tänka på när man startar och driver en nätkurs. Och som nummer fem i listan (av en sådär åtta/nio) kom den möjligen något märkliga uppmaningen "Show them that you´re not a dog". Det var nu inte så märkligt, det handlade om att det är viktigt med den personliga kommunikationen också i en nätkurs, och artikelskribenten (vars namn jag inte minns) talade om olika sätt att visa att det faktiskt sitter en människa vid tastaturen - i princip skulle det ju lika gärna kunna vara en hund (om än med ovanligt god tasstatur... ja, det var skämsvarning på den).

Jag påmindes om detta i dag när jag hade litteraturövningar med en N-tvåa, Joyce och Proust på programmet - och inför denna lektion hade klassen fått sin första hemföreläsning. Innan vi startade litteraturanalysen tillsammans ville jag förstås checka av första intrycket. Det var i stort sett bara glada tillrop. En av 28 hade haft tekniskt strul med sin mobil och inte fått föreläsningen att funka (och jag tänkte mest "telefon? Vad märkligt att man numera kör föreläsning via telefonen..." vilket bara visar att jag är nog rätt fossilmässig), och en av 28 är väl rätt OK. Av dem som då hade sett var det faktiskt ganska många som sa (redan när de kom in i klassrummet) att de tyckte att konceptet var jättebra, och som blev glatt överraskade över att jag tänkte "fortsätta så här". "Jag spolade tillbaka typ 20 gånger" sa en tjej, fast det hoppas jag verkligen är pubertala överdrifter för annars finge begripligheten ett förfärligt underbetyg. Men att kunna backa, stanna och ta om var det många som gillade. Och så pratade vi lite om upplägg, om att det är bra med olika bilder, om vådan av att använda en spegel som whiteboard - och jag sa att det kanske är bättre om jag spelar in föreläsningarna i skolan. Ja, kanske. Bara det blir en blandning av "att du står där vid bokhyllan eller sitter i fåtöljen eller nåt, och det där pratet till bilder". Egentligen fanns det bara två starka önskningar om förbättringar: 1) en kul jingel 2) nån avslutningsknorr "du vet nåt sånt där som du alltid slutar med, som en grej liksom...".

Först blev jag lite bestört över att det de helst ville ha var en jingel och en avslutningsknorr. Allt det där viktiga emellan, som är det det HANDLAR om då? Det jag vill få dem intresserade och inspirerade av? Men sen tror jag att jag förstod. Det handlar om hunden. Det handlar om att de vill veta att det är jag som står där och tjoar, och att jag gör det till och för dem.

På gott och ont har skolan blivit väldigt relationell. Mina elever vill ha en RELATION till sina lärare - inte nåt guckligt kompisskap eller olämpligt intimiserande, men de är måna om att bli sedda och att ha kontakt. Jag tänker att jag har upplevt en ganska stor förändring härvidlag, under mina dryga 25 år som lärare. Det har alltid varit viktigt med relationen lärare-elev, men aldrig så viktigt som nu. Och jag tror att det här gäller hemföreläsningarna också. Också föreläsningarna på nätet ingår i vår relation. Vilket betyder att jag tyvärr inte bara kan gå till det flippbibliotek som någon snart måste starta (vem?wiki?var?) och plocka filmer till mina genomgångar. Inte som huvudsak. Nog kan jag lägga in föreläsningar/genomgångar som andra gör (kalasbra TEDtalks eller andra lärares storartade filmer) till mina elever, och det gör jag också - men jag tror inte att jag kan bygga mitt flippade klassrum på sånt. Mina elever har mig som lärare, på gott och ont (en del önskar säkert att det var annorledes), och det spelar roll.Vår relation spelar roll för deras inlärning.

Jag tror att det där med slutknorren handlar just om det. Ett litet inbördes skämt, typ. Och jag tänker att jag är helt beredd att ställa upp på det. Jag tror dessutom att jag på väg hem från jobbet kom på vad det ska bli, med den här klassen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar