tisdag 7 februari 2012

Mina första filmade föreläsningar

När jag nu jobbat aktivt med att skapa genomgångar/föreläsningar för eleverna att titta på hemma har jag arbetat med olika grundkoncept. Film är ett av dem.

För min litteraturgenomgångar har jag spelat in korta filmer med min iPad. Så VANSINNIGT roligt (och som en kollega nyktert sa: jotack, du får ju vara i centrum hela tiden. Uff - den visste var den tog). De här genomgångarna har karaktären av "fotarbete inför textläsning" - de handlar om att lyfta olika aspekter av en litterär epok, av några författare etc. Det är nog, när man tänker efter, rätt "fluffiga" övningar, som är tänkta att både skapa intresse och nån slags förförståelse för det arbete med konkreta texter som vi ska genomföra i klassrummet. Jag har ju inte gjort så många än (bara tre faktiskt), men hittills upplever jag att filmer kan bevara något av det lite fria och "kreativa" som jag är "van vid" att försöka skapa i klassrummet. Och jag tycker att de funkar ganska bra: att jag får med det jag vill få med.

Fast det kan hända att det mest är att jag tycker att det är så kul också. Det kan ju hända att insikter jag ännu inte har kommer. Det är väl helt enkelt högst troligt. Det viktigaste är ju vad eleverna får med sig: och med så få filmer som tre ynka att referera till är det ju svårt att säga något. Men responsen jag fått hittills är faktiskt enbart positiv. (Kan bero på att negativa synpunkter inte når mig? Får vara vaksam över det.)

Elever har sagt/skrivit (i sina bloggar) följande:
* Det är skönt att kunna lyssna på en genomgång när man själv känner för det, och inte för att klockan är tio över tio på måndagsmorgonen.
* Det är bra att kunna stanna och anteckna, och att kunna ta om när man missat något.
* Det är skönt att det inte kommer en massa frågor och utsvävningar hela tiden, utan att det är en tydlig röd tråd.

Det där sista är faktiskt något som jag själv blev lite förvånad över. Jag tänker närmast att det är en tillgång att man kan fråga under en genomgång, och jag har uppmuntrat till detta på alla vis när jag har genomgångar i klassrummet. Men den här eleven tycker att det är bättre utan utviken - för hen hänger lättare med då. Och det är kanske så att för den som har allting klart för sig är det kul med utvik och stickspår, men för den som kämpar med att hålla ihop det hela blir det bara förvirrande? Jag vet inte, tål att tänkas på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar